Ullamor

Idag fick jag besök av 3 energiska damer med nya idéer o en mängd garner.  Man tänkte sig få undrvisning i konsten att virka rutor i olika färger o så småningom få 3 s k "farmorsrutor" till plädar 14 ggr 16.

Alla kämpade friskt o jag tror nog att det kommer att lyckas. Marianne är inte just nu den mest entusiastiska eleven, men med viss assistans har hon början till ett ex. Vi jobbade 2 tim med Peter som assisterade med kaffe o efterföljande disk.

Det finns redan nya idéer om kommande plädar i nya färgmönster. Mitt förslag är ju att först få till var sitt ex av nuvarande form.

Den som lever, får se!




Intresset är ändå märkbart.

Studiebesök,  vid LIEF (tidigare Ahlgren) info om verksamheten  med  bl a godistillverkan. Efter en , som vanligt givande träff med korumsamling , underbara Stefan Nilssons tänkvärda ord, samt denna gång Knut Björkenstams hisotrik kring regementets tid.

Naturligtvis levde vi alla upp till hälsomyndigheternas rekomendationer och klädde oss i "säck och aska".
Min mor sa alltid att "allt klär en skönhet och misspryder en ful".
Börje Wallgren är snygg i sin"







Till skillnad från vissa andra men jag har andra kvalitéer!



Som till exempel på kvällen den 27e. Då några av mina barnbarn kom för att hinna träffa mig innan
hemresan imorgon. Alex behövde handarbetshjälp och Carro virkade med av bara farten.


 

den mkt trötta Andreas, liksom en dagens pensionär, min egen "Enon, Enon, Enon"




Så småningom började de två syskonen jämföra feberkurvor. Bara som mysfredag.

         

Doktor Bergman assisterade. Eller kollade om öronen såg rena ut.


 
Andreas njöt iklädd Slanket och lät sig ompysslas.

Så här vacker var utsikten från mitt köksfönser för några veckor sedan.
Igår gick färden med med SGS bussen igen. Dags för årsmöte
med Hälsinge kamraterna i Stockholm.





När jag kom fram på Jaktvarvsplan fanns, förutom Alex och Elvis, även Carolina på plats.
Vi åt fisksoppa, tacos i en enda röra. Försökte bjuda upp David men han låg i influensa
och kom upp i dörren och hämtade en laddning i några lådor. Stackarn!

Trodde jag idag skulle få sitta och ladda i lugn och ro men ack vad jag bedrog mig.
Där fanns 20 meter gardiner att stryka Så det gjorde jag. Puh!




När Cajsa gick iväg och jobbade forstatte arbetet med raggmunk och tuppkaka.
Nu är alla mätta och glada men jag har fortfarande inte fattat hur det blir med
Rut avdraget. Går o kollar kontoutdraget på fredag. Då kommer pennisionen!



'

Dagen hade vi planerat för grillning. Cajsa o jag började med shopping kl 1000. på Lidl.Tänk så mycket basvaror man kan få i en kasse för 20 kronor!! Därefter svängde vi förbi Ica Maxi och kompletterade. Lite tändvätska på OK blev sista stoppet (Peter o Marianne skrattade gott när de hör hur amatörerna från fjollträst gör upp eld.)

Bernike o pojkarna hade hämtat upp Anki på vägen och kom till oss för samlad transport. Eftersom Claes o Gunilla så generöst låter oss låna deras bil kan vi på så sätt genomföra dessa utflykter.
Solen sken så starkt emellanåt så våra foton nästan blev för bleka men man kan urskilja hur Anne-Christine och Gustav här täljer grillpinnar vid Gamla Vall.




Under tiden man väntar på korven kan man ju utnyttja de motionsredskap kommunen planterat ut med hälsans stig som går förbi grillplatsen. Elvira och Edor stärker ben och midja.

     

Finns det ett tak måste det ju utnyttjas1
Dessa övningar föranledde oss att nostalgiskt minnas hur Claes som liten hoppade från garagetaket på Lämmelvägen 3. Dessvärre hade han vikt in armarna och snön var meterdjup så följden blev att han försvann och satt fast. Peter fick springa till undsättning och få upp honom. Vi skrattade gott åt minnet då Bernike berättade att samma fadäs hände i Åbyggeby alldeles nyligen. Hennes lagvigde make (40+!) hoppade från motsvarande tak och försvann på samma sätt. Det tog en stund för hustru och barn att gräva fram den försvunne mannen!! 

Nåväl...här hoppar Elvira..................och.......Gustav, Edor och Elvira.
             

           

Alla kom upp ur snön utan hjälp. Korvarna blev uppätna men vi åkte hem och fikade upp fikakorgen. Solen gömde sig till slut bakom tallarna.
Och jag har ännu en gång  forcerat terrängen vi regementet och förstår inte alls varför byggnaderna nu kallas Hugin och Munin istället för A- och B kasernen!! Och jag tänker inte vilja förstå det heller!

Så det så!!!!

    

En pampig snögubbe tar gestalt.


                    


  Glatt leende med glasögon på morotsnäsan och faktiskt lite i hatten.



Cajsa gav sig inte förrän vi alla var samlade nedanför min balkong och kaffekorgen fylld.





Det var bara att hjälpa till med snöbollar till ljuslyktan som skulle tändas i skymningen. Kvaliteten på snön var den allra bästa. Tyvärr blev tövädret mer omfattande i solen o till slut gav gubben upp och lade sig resolut baklänges.

           

Men lyktan spred ett varmt sken ända till midnatt!

Premiär på operetten, där Erik, liksom Bertil ("Bomben") Carlbaum, hade fribiljetter. Bertil o Carina bjöd oss på transporten tll Folkets hus, så den biten behövde vi båda inte fundera över.

Det var även ordnat för oss med en plats för bilen. bänkrad o även plats för en pausplats med kaffe. Det var väldigt bra eftersom hela föreställningen var rätt utdragen. Själv upplevde inte jag att det var segt utan bara njutbart. Kanske beroende på att jag under lång,  tid p g a min benskada, överhuvudtaget  inte deltagit i ngt större teaterevent i Gävle. Jag var i stället rätt upprymd inför kvällen o kanske litet spänd inför mötet med Carina, som jag inte mött på så nära håll. Det hade jag inte behövt vara för vi fann varandra genast. För övrigt är vi födda samma år o lika tända på just operett. 


Duktiga amatörer, bra scenerier en proffssolist. Inte fullsatt, men från vår plats långt bak såg det ändå lagom ut. Man hade en mkt stor orkester med yrkesmusiker. Kanske hade en betydligt mindre orkester varit att önska. 20 personer som placerade nästan på rad från ena väggen till den andra. På våra platser långt bak i salongen kunde man nästan urskilja stämmorna från varandra. Slagverkaren som satt, från oss sett, nära högra väggen, var väldigt tydlig, när hans uppgift då o då var, att  med trumpinnarna slå virvlar mot något o man fick en förnimmelse av att en hackspett, envetet trummade på en trädstam i sin ensamhet. Musiken gav på det sättet inte riktigt den fylliga o festliga stämning som en operett brukar leverera. 

Hur som helst, jag njöt av såväl föreställningen som vårt mysiga sällskap. Jag kan inte minnas när jag senast deltog i en kväll med glada rolltolkare och musik som jag ofta o gärna själv nynnar.