Hemgång
Mamma har ju haft lite annat att tänka på och datorn har ju stått hemma i köket. Hon har överlåtit åt mig att återge situationen.
Nu är alltså sjukusvistelsen klar såväl i Stockholm som Gävle. Idag onsdag kl 1400 är inbokat möte med utskrivande läkare. Peter och Anne-Christine är med.
Mamma åker därefter med hem till Erik och bor där så länge. Vi kollar upp hur många köttbullar och hur många bullar hon får göra åt gången.
Sedan skall vi kolla om hon får dammsuga hela lägenheten på en gång eller om vi kan få henne att sitta ned någon gång!?
Ha det! Nästa blogg får bli av henne själv!
Det blir inte alltid som man tänkt sig!
Tanken var att jag på torsdagen förmiddag skulle ta SGS bussen tillbaka hem till Gävle. Så blev det inte.
När jag vaknade tyckte jag inte jag var helt bra. De sista veckorna har jag kännt att jag varit annfådd och haft hög puls med olika mellanrum.
Vi bestämmer att avboka 1115 bussen och vänta in eftermiddagsbussen istället.
Johan är fortfarande i stan så han erbjöd sig att komma och hämta upp mig innan han åkte till Gävle på eftermiddagen. Under tiden ringer Cajsa till sin läkare vid Serafen vårdcentral (Haral Borgström) och han säger att vi kan komma på den öppna mottagningen mellan 10-1130. Sagt och gjort. Vi går dit och skriver upp oss på lista och inom 20 minuter är vi inne hos Harald. Han lyssnar. söker och snart konstaterar han ev vätska i lungor och arytmi. Han frågar om det är ok att han skriver en akutremiss till St:Göran. Själv kan jag inte tänka mig bätre vård. Ni som läste min blogg under knäledsop vet ju hur jag trivdes där!!!!
Sagt och gjort, vi tog oss dit. Efter mycket kort väntan slussas jag in och blir kollad och lyssnade på. Där bekräftas det Harald redan misstänkt. Man hör blåsljud och lägger in mig. Avbokar Johan.
Efter lungröntken bekräftas misstanke om vätska i lungornna och läckage. Mellan torsdag till fredag hinner jag med lungröntken och ultraljud förutom alla rör med blod.
Denna avdelning stänger för helg på fredagen och Cajsa kommer upp för att följa upp utskrivningen. Carolina har vägarna förbi och sluter an. Vi har kommet överens med Oscar och Emelie att jag kan åka hem till Gävle med dem på eftermiddagen.
Ännu en gång blir det inte som jag tänker. Läkaren berättar att ultraljudet visar en alvarligare åkomma än de trott vilket gör att han vill skicka mig i ambulanstransport till Gävle sjukhus för vidare inläggning. Avbokar Oscar och Emelie.
Förkortat kan jag säga att ambulanspersonalen var arbetskamrater med med min systers barn barn Hans Bäckström som ochså är ambulansförare, så det kändes tryggt. Väl landat på Gävle sjukhus hamnade jag på avdelning och blev mycket väl omhändertagen.(Förutom att jag kom för sent till middag så jag blev utan. Undrar varför när man vet minst 4 timmar tidigare att en patient skall anlända- Tror inte det är personalens fel utan rutinernas).
Nu ligger jag och väntar på att helgen skall gå vidar med nya ultraljud och insällning av medeciner.
Så småningom skall vi, tillsammans med doktorn, se på vidare möjligheter till behandlingar. Så här ligger jag om ni undrar.
Som sagt... allt blir inte som man tänkt sig!
Vårdagjämning
I lördags deltog jag i årsmötet vid Hälsinge Regementes Kamratförening.
I måndags tog jag SGS bussen till Stockholm för årsmöte vid I 14 S.
Vid ett tillfälle står jag och pratar med Cajsa, står och håller en av Elviras tröja i handen . Av gammal vana börjar jag kränga på mig tröja, i tron om att det är min. Tja...vad skall man säga...?
På tisdagen var det vårdagjämning och jag och Cajsa gick ned till Kungsholmstorg. Vi besöker Engströms trikkåhandel grundad 1928 Där finns allt man kan tänka. Laxrosa höfthållare till tuffa baby kläder. Där hittade jag den svarta toppen jag behövde till kvällen. Svart med strass uppå! Passade perfekt!
Så på kvällen ett kärt återseende. Claes kompis från tiden som flygvapenpojke vidare under värnplikts- och officerstiden, Anders Jansson. Så kul att träffa mina "pojkar". Der är nu han som gör att vi i I 14 S kan forstätta träffans på Högkvarteret.
Dagen efter hade mina "flickor" anspråk på både raggmunk och hönökaka!
Elvis och jag fikade gärna i vårsolen på Jaktvarvsplan.
Här har jag äntligen hört BOFINKEN!! Nu är det vår!
Propplösare
Idag var jag åter på HC efter två nätter med Cerosol i örat. Den första sköterskan försökte spola 4 gånger med STORA sprutan, men proppen satt som i ett städ (ha, ha örat). Hon hade en kollega som hon ansåg, var bättre på dessa proppar och som hon hämtade. Kollegan kom och pumpade ur sprutan i omgångar och så småningom visade sig blygsamma resultat. Alternativet var att doktorn skulle ta "sugen" och dra ut eländet. Hon fortsatte envist och - Se - där kom det hela i flera omgångar. Jag ropade till Cajsa, att hon skulle komma och se men hon avböjde vänligt, men bestämt. Trots hennes tidigare arbetserfarenheter från Akademiska sjukhuset, är detta inget hon anser sig njuta av. Jag själv blev helt imponerad av hur mycket man kan få plats med i ett öra. Bomull, plåster, skridskor, radioapparater - Ja, kort sagt, hur mycket som helst!!
Det hela slutade med, - Att - Jag HÖR ! Fantastiskt!! Tänk på det, Ni, som är i farosonen!
Levererade litet bruna bönor till brorsonen Bengt, när jag ändå var i gasen. I kväll har vi ( d v s Cajsa) fixat färg och slingor i mitt hår. Cajsa, med Elviras hjälp, städat hela lägenheten och skypat med Belgrad.
Och tyvärr Bernike, - Blir det ngt sommarbröllop i sommar, blir det faktiskt inte mitt! Och - Tack för det !
I fortsättningen torde följa reportage kring mina ögon, inklusive "gula fläcken", Fortsättning följer. . . .
Ja egentligen inte fortsättning, snarare tillbakablick. Tidigare har jag sett en reklam, där en kvinna snurrar runt i en virvel o städar hela huset på 0-tid tack vare ett skurmedel. Jag skulle vilja likna Cajsa vid den snurren. Hur orkar hon? Halva dagarna servar hon mig med hus o hem, med transport av mig till ICA Maxi eller butiker i city, den andra halvan tilbringar hon med Anki på precis samma sätt. Dag in o dag ut o tack vare att hon får disponera Claes bil förstås. Ofta ser hon till att jag får ha mina två döttrar här i mitt hem samtidigt.
Elvira är en stjärna, för hon lägger absolut inte beslag på sin mamma, utan är mest nöjd med mitt sällskap eller njuter av lugnet när hon får vara själv. En av de sista dagarna hade jag glädjen med en mysig stund med mina båda döttrar o två barnbarn dessutom, nämligen den äldsta o den yngsta. Kristofer 44 år o Elvira 13.
Som jag sagt tidigare, avslutas veckan med packning , tankning av bil, Cajsa med dammsugare o Elvira häftigt skurande mitt badrum.
Själv står jag då och glor ner i diskbaljan och tycker mkt synd om mig själv för att dom sticker snart. Men va´då?
Snart invaderar jag hos dem, så det så !
