MÅNDAG 23/11
Landat hos Erik, som snällt tar emot mig med mina påsar o väskor. Stannar ett par dagar för långsam start Floravägen. Jag tycker att det går framåt men har svårt precisera. Litet envishet skadar inte.
Gunilla kom vid 1100-tiden med bommor, cognacsgodis , nivea och kramar. Vi fick prata av oss vid en kpp kaffe och hon hjälpte mig hitta rätt adress på datorn till Daniel med familj. Den finns nu på Favoriter hos mig.
1510 hade jag tid hos Andersbergs vårdcentral för att ta bort agrafferna över mitt knä. En kvinnlig person åtog sig den verksamheten utan några som helst sociala talanger.Hon tog först med sig en annan person som också hette Ulla, men kom tillbaka när hon upptäckte att det var fel. När vi fanns i hennes rum måste hon gå ut igen för att "hon hade ingen tång".
Runt 50 nålar plockades ut. När hon var klar pekade jag på att fanns något kvar. Svar: Jaha,du ser visst bättre än jag". Sen vände hon sig mot datorn o började skriva. Erik o jag satt snällt kvar.Då vände hon sig om om och påpekade:"Ni kan gå nu!
Jag skulle vilja sammanfatta mötet med denna person med att hon var så långt borta från en vit rock, som man kan tänka sig.
Lättnadskänslan av att knäet befriats var dock stor.
Gunilla kom vid 1100-tiden med bommor, cognacsgodis , nivea och kramar. Vi fick prata av oss vid en kpp kaffe och hon hjälpte mig hitta rätt adress på datorn till Daniel med familj. Den finns nu på Favoriter hos mig.
1510 hade jag tid hos Andersbergs vårdcentral för att ta bort agrafferna över mitt knä. En kvinnlig person åtog sig den verksamheten utan några som helst sociala talanger.Hon tog först med sig en annan person som också hette Ulla, men kom tillbaka när hon upptäckte att det var fel. När vi fanns i hennes rum måste hon gå ut igen för att "hon hade ingen tång".
Runt 50 nålar plockades ut. När hon var klar pekade jag på att fanns något kvar. Svar: Jaha,du ser visst bättre än jag". Sen vände hon sig mot datorn o började skriva. Erik o jag satt snällt kvar.Då vände hon sig om om och påpekade:"Ni kan gå nu!
Jag skulle vilja sammanfatta mötet med denna person med att hon var så långt borta från en vit rock, som man kan tänka sig.
Lättnadskänslan av att knäet befriats var dock stor.
Lördag den 21/11
Lyckan när Anki o jag äntligen möttes med var sitt betastöd. Det blev hemma hos mig. Cajsa skulle klippa henne men gjorde det hemma hos mig i stället för sjukhuset.
Vi hade det mysigt, åt lax,drack affe med mazarin som anki längtat efter och gick igenom vissa handlingar i bådas våra luntor.
Söndag 22/11
Besök hos Anne-Christine, där vi fort blev 3 generationer, eftersom Bernike också dök upp. Cajsa monterade kameran, regisserade och kastade sig som blixten med på bilden. Anki tyckte det påminde om när pappan arrangerade blixt med något som såg ut som en tepåse. Vi pratade, skrev o pratade i 2 timmar.
Anki hade haft en lugn natt och så var även dagen. Jag hade gjort plättar som hon tänkte spara till middagen.
20/11 FREDAG
Dagen har varit full av aktiviteter. Dusch och hårtvätt och toning. Det betyder i sig hårtvätt 3 gånger. Så har jag avvverkat gymprogrammet 2 ggr.Spritt litet reda i min resväska vilket betyder eftertanke eftersom jag under flera veckor redan spritt ut mig själv i familjens lägenhet.
Cajsa är mig behjälplig hela tiden och tar alltså tillfället i akt att föreviga mitt sätt att använda mig av simultankapaciteten. Varhelst man hittar en sak på drift får man ta till alla medel.
Hur som helst - resan går mot Gävle på förmiddagen och jag har haft en fantastisk tid här som vanligt. Jag är otroligt tacksam men finner inte ord just nu som bildar ett värdigt tack. Jag får låta dom förstå. Eller har dom kanske förstått.
Vi tar det sen!
Cajsa är mig behjälplig hela tiden och tar alltså tillfället i akt att föreviga mitt sätt att använda mig av simultankapaciteten. Varhelst man hittar en sak på drift får man ta till alla medel.
Hur som helst - resan går mot Gävle på förmiddagen och jag har haft en fantastisk tid här som vanligt. Jag är otroligt tacksam men finner inte ord just nu som bildar ett värdigt tack. Jag får låta dom förstå. Eller har dom kanske förstått.
Vi tar det sen!
ärdig en drottningONSDAG 18/11
Idag mysigt besök av Samuel o Kicki. Vi har inte träffats på länge, så jag är glad det kunde ske nu innan jag lämnar Stockholm. Dom båda är ytterst verksamma med lååånga arbetsdagar (-nätter!) och är inte i Gävle så ofta. Sam, Samuel eller Sammy (Kärt barn har många namn) hade med sig en enorm farmorsbukett värdig en drottning. Han hoppas att den skall göra mig fortare frisk. Skulle inte det hjälpa hade Kicki smugit med sig en Eau de toilette av ny modell "Christiane Celle". Jag kan säkert läsa om den i Svensk Damtidning, som jag får av Hillevi. Där har Kicki 2 uppslag fyllda med smink o lukta gott. Doften fyller lägenheten.
Med sig hade dom en 4 månader gammal hundvalp som heter Barack! Gissa om flickorna myste. Kanhända hundvakt någon gång ibland.
Med sig hade dom en 4 månader gammal hundvalp som heter Barack! Gissa om flickorna myste. Kanhända hundvakt någon gång ibland.
16/11 MÅNDAG
Mina morfinpåverkade drömmar är snabba och destruktiva. Då är det mycket positivt att vakna upp till verkligheten.
Och det betyder idag hårtvätt och dusch innan Cajsa tar saxen i högsta hugg och plockar fram mitt nästan igenvuxna
ansikte. Puh - Skönt!
Tanken är nu att återresan mot Gävle sker kommande helg. Besök vid Andersbergs vårdcentral är bokat på måndagen. Där skall man avlägsna agrafferna i mitt knä. Ännu ett steg i, vad jag hoppas, rätt riktning. Kanske kommer läget att bli mindre spänt.
Och det betyder idag hårtvätt och dusch innan Cajsa tar saxen i högsta hugg och plockar fram mitt nästan igenvuxna
ansikte. Puh - Skönt!
Tanken är nu att återresan mot Gävle sker kommande helg. Besök vid Andersbergs vårdcentral är bokat på måndagen. Där skall man avlägsna agrafferna i mitt knä. Ännu ett steg i, vad jag hoppas, rätt riktning. Kanske kommer läget att bli mindre spänt.
15/11 SÖNDAG
Idag kl 0400 vaknade jag för mina 2 alvedonintag. Medan dessa fick börja verka och tankarna for iväg, kom idén om att skapa en ny sorts förening att förankra mig i. Det skulle då kunna bli en DKSR "De knäsvagas riksförband".Själv kan jag tänka mig stå som klubbförare. Sekreterare o kassör blir givetvis Cajsa, som dessutom är given som den som ansvarar för alla eder. Peter är den ultimata inventarieförvaltaren, omfattande flera företag. Revisor Emeritus blir Erik W, som snällt avvaktar. Behövs vittnen i ngt sammanhang, finns Alvedon 1 o Alvedon 2.
Motto för verksamheten: "Håll Dig på mattan"!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Idag startar stora pepparkaksbaket, d v s degen. Arbetsstyrkan fulltalig med Elvira, David, Cajsa och jag själv. Arbetet med koncistensen av själva degen fick David ombesörja. Tack vare armstyrka och järnvilja ligger nu degen färdig för användning inför helgen. Men man bör vara medveten om att degen kräver gott om tid och koncentration. Så det är rätt viktigt att ej engagerad personal håller sig undan. 
Och Mormor Annas gamla recept är här!
Börja med att hälla upp ett glas vin...
Sen behöver du:
850 g sirap (ca 6 dl)
1/3 l skirat smör (ca 250 g)
212 g strösocker (ca 2 dl)
1 msk bikarbonat
4 äggulor
3 tsk ingefära
3 tsk kanel
1 msk kardemumma
1½ kg vetemjöl (Obs: max 1 kg till att börja med)
Koka upp sirapen. Tillsätt smöret. Låt smeten svalna. Därefter nedröres
socker och kryddor.
När smeten är helt kall röres äggulorna i. Slutligen arbetas mjölet med bikarbonaten in.
Baka ut och grädda!
Men glöm inte att smaka lite!
Lycka till!!
Fredag den 13.
Träningsvärk idag, eftersom torsdagen var späckad och inleddes med gympass. De flesta med op långt bakom sig. Man skulle bl a kasta sig på mage på en platt skinndyna. Jag som nyss lyckats vältra mig över på en sida. Men på ngt vis var jag med stön o pust i gång. Dit längtar jag inte just nu. Det får bli i Gävle när jag förhoppningsvis är litet böjligare.
Det svullna knäet kan behandlas med en typ vetekudde eller fylld med gula ärtor. Dock inte behagligt värmande utan efter vistelse i kylskåp! Det börjar likna kloka-gummor-stil. Men skam den som ger sig.
Det svullna knäet kan behandlas med en typ vetekudde eller fylld med gula ärtor. Dock inte behagligt värmande utan efter vistelse i kylskåp! Det börjar likna kloka-gummor-stil. Men skam den som ger sig.
11/11 ONSDAG
Min gym-ledare blir allt mer krävande och får en allt tuffare vokabulär. Skulle hon ha fått stryk en gång när
jag rådde på henne?
Kolla här! Jag gör mina svåra knäböjningar som blir ännu svårare med stödstrumpa. Har nyss avslutat nämnda övning
där jag med hjälp av elastisk binda skall fånga upp foten och böja in den under stolen jag sitter på. Med en ögla
av bindan runt foten o resten av bindan under stolen, bakåt över min axel, skall jag få knäet att böja sig.
Det blev som det blev och pustande lämnar jag stolen. Cajsas kommentar blev: "Idiot! Stolen hänger ju kvar i lindan
runt foten PUCKO!"
jag rådde på henne?
Kolla här! Jag gör mina svåra knäböjningar som blir ännu svårare med stödstrumpa. Har nyss avslutat nämnda övning
där jag med hjälp av elastisk binda skall fånga upp foten och böja in den under stolen jag sitter på. Med en ögla
av bindan runt foten o resten av bindan under stolen, bakåt över min axel, skall jag få knäet att böja sig.
Det blev som det blev och pustande lämnar jag stolen. Cajsas kommentar blev: "Idiot! Stolen hänger ju kvar i lindan
runt foten PUCKO!"
10/11 TISDAG
Bestämt mig för att dricka mitt morgonkaffe uppsittande vid normalt bord. Självklart hägrar tanken att jag kunde
utnyttja tillfället att njuta av filmversionen, där allas uppmärksamhet kretsar kring mig. Men varken jag själv eller min omgivning skulle må bra av det.
SÅ - på med "mysdress", krigsmålning och en påklistrad hurtfriskhet. Ja naturligtvis inget att lita på helt, men att
visa min goda vilja att återgå till vardagslivet.
Nu skall jag se till att Cajsa köper hem ingredienser till Mormor Annas pepparkakor, för degen skall tillverkas i morgon.
Nu går jag och letar recept. Notera gärna att jag står på ett ben och att det är det nyopererade!
utnyttja tillfället att njuta av filmversionen, där allas uppmärksamhet kretsar kring mig. Men varken jag själv eller min omgivning skulle må bra av det.
SÅ - på med "mysdress", krigsmålning och en påklistrad hurtfriskhet. Ja naturligtvis inget att lita på helt, men att
visa min goda vilja att återgå till vardagslivet.
Nu skall jag se till att Cajsa köper hem ingredienser till Mormor Annas pepparkakor, för degen skall tillverkas i morgon.
Nu går jag och letar recept. Notera gärna att jag står på ett ben och att det är det nyopererade!
8/11 SÖNDAG
Upptäckte inatt att jag kunde vända över på höger sida, d v s på det op benet. Vilken lycka!
situationer
Fina kaffebrickan, proviva, 2 alvedon, en kiwi o s v. Mitt uppvaknande är av helt annan kaliber efter hemkomsten. Rätt normalt tycker jag, även om det känns ibland som slow motion. Den verkan som man förstår är en följd av droger och inget att rekommendera.
Delar av familjen är i farten med, vad jag förstår, Fars dags-firande. Pappan vilar tåligt kvar i sängen.
mig.
Anki o jag, SMS-ar litet kring våra litet gemensamma situationer. Liten tröst, men ändå. Jag längtar verkligen efter dag, dag när hon finns nära mig. Kan det vara för mkt begärt?
Detta är försök till enkel blogg, men sängläget lockar jag får tillstånd. POH!
Så jag tar Beta och går vilar mig en stund.
situationer
Fina kaffebrickan, proviva, 2 alvedon, en kiwi o s v. Mitt uppvaknande är av helt annan kaliber efter hemkomsten. Rätt normalt tycker jag, även om det känns ibland som slow motion. Den verkan som man förstår är en följd av droger och inget att rekommendera.
Delar av familjen är i farten med, vad jag förstår, Fars dags-firande. Pappan vilar tåligt kvar i sängen.
mig.
Anki o jag, SMS-ar litet kring våra litet gemensamma situationer. Liten tröst, men ändå. Jag längtar verkligen efter dag, dag när hon finns nära mig. Kan det vara för mkt begärt?
Detta är försök till enkel blogg, men sängläget lockar jag får tillstånd. POH!
Så jag tar Beta och går vilar mig en stund.
Åter till bloggplatsen 5/11
Ja, tack Cajsa för vikariatet. Mycket fylligare än mina kommentarer. Kanske får Du bli min sekreterare av värsta sorten.
Här vinkar jag adjö till St:Göran
Min verkliga insats igår bestod, enligt min mening, av att jag forcerade 10 trappsteg upp till hissen, med hjälp av en krycka och ledstången. Uppriktigt sagt menar jag att jag knappt genomfört ett sådant krafttag tidigare. Små ylanden för varje steg och nära nog ett yrselanfall på översta steget. Men jag fixade det.
Änligen åter vid datorn!
Sedan blev jag som vanligt uppassad av Cajsa. Rum med sängplats klar. På det lilla bordet en liten ros i vit vas och en svensk flagga. Bara att kasta sig i nästa lyxtillvaro. Komma med all sorts beställningar.Och serverat på en tjusig sängbricka som man såg på gamla svenskfilmer med exvis Sickan Carlsson.
Underbart att ha kommit så långt.
FREDAG 6/11.
Natten lugn.Cajsa trollar med knäna så bädden höjs o sänks efter behag. Medicin delas ut. Det är jag tacksam för eftersom jag glömmer vilket jag tog sist. Eller beror det att jag blivit totalt slapp o lat.
Men medicinsprutan fixar jag själv!
Men David var inte så morsk. För säkerhets skull tog han rullstolen. Berättelsen om operationen blev för mycket för honom.
Han lämnade oss och reste till Gävle.
Kvällen mynnade ut i en myskväll med de bästa av program TV presterar, nämligen Doobidoo o SKAVLAN.
LÖRDAG 6/11
Vaknar 0500. Ut till toaletten meddelst BETA-stöd, det hittills bästa. Forflyttar mig sakta, lyfter onda foten o rullar den från häl till fot. Slarvar ibland, men får genast på Moppe av Cajsa. Jag törs bara lyda.
Hennes program är odiskutabelt:
Vacker frukost på säng.
Av med kläderna. (Även kvarglömda från sjh).
Med rullstolen över 2 dcm hög tröskel till badrummet.
Maka över rumpan,från rullstolen, till den beställda sitsen med stadigt handtag, lagd över badkaret.
Sittande där med stadigt tag om handtaget, slänger jag elegant över först det s k friska benet till badkaret och sedan med ett frustande "posch" det motsträviga högra.
Tvätta håret o duscha.
Samma väg tillbaka in i frottéhanddukarna.
I sängen med nya kläder byter Cajsa medhavda specialplåster över op-såret o trycker, mot min vilja, på mig den omöjliga stödstrumpan.
P U S T --- hur orkar HON?
Själv drar jag in i dimman igen.......
Här vinkar jag adjö till St:Göran
Min verkliga insats igår bestod, enligt min mening, av att jag forcerade 10 trappsteg upp till hissen, med hjälp av en krycka och ledstången. Uppriktigt sagt menar jag att jag knappt genomfört ett sådant krafttag tidigare. Små ylanden för varje steg och nära nog ett yrselanfall på översta steget. Men jag fixade det.
Änligen åter vid datorn!
Sedan blev jag som vanligt uppassad av Cajsa. Rum med sängplats klar. På det lilla bordet en liten ros i vit vas och en svensk flagga. Bara att kasta sig i nästa lyxtillvaro. Komma med all sorts beställningar.Och serverat på en tjusig sängbricka som man såg på gamla svenskfilmer med exvis Sickan Carlsson.
Underbart att ha kommit så långt.
FREDAG 6/11.
Natten lugn.Cajsa trollar med knäna så bädden höjs o sänks efter behag. Medicin delas ut. Det är jag tacksam för eftersom jag glömmer vilket jag tog sist. Eller beror det att jag blivit totalt slapp o lat.
Men medicinsprutan fixar jag själv!
Men David var inte så morsk. För säkerhets skull tog han rullstolen. Berättelsen om operationen blev för mycket för honom.
Han lämnade oss och reste till Gävle.
Kvällen mynnade ut i en myskväll med de bästa av program TV presterar, nämligen Doobidoo o SKAVLAN.
LÖRDAG 6/11
Vaknar 0500. Ut till toaletten meddelst BETA-stöd, det hittills bästa. Forflyttar mig sakta, lyfter onda foten o rullar den från häl till fot. Slarvar ibland, men får genast på Moppe av Cajsa. Jag törs bara lyda.
Hennes program är odiskutabelt:
Vacker frukost på säng.
Av med kläderna. (Även kvarglömda från sjh).
Med rullstolen över 2 dcm hög tröskel till badrummet.
Maka över rumpan,från rullstolen, till den beställda sitsen med stadigt handtag, lagd över badkaret.
Sittande där med stadigt tag om handtaget, slänger jag elegant över först det s k friska benet till badkaret och sedan med ett frustande "posch" det motsträviga högra.
Tvätta håret o duscha.
Samma väg tillbaka in i frottéhanddukarna.
I sängen med nya kläder byter Cajsa medhavda specialplåster över op-såret o trycker, mot min vilja, på mig den omöjliga stödstrumpan.
P U S T --- hur orkar HON?
Själv drar jag in i dimman igen.......
Utryckning
Tanken var ju att chefen själv skulle blogga men det blev inte så. Här kommer bakgrunden.
Tyvärr har jag misslyckats med beställing av sjukresa. Detta beroende av att jag på morgonen inte visste om hon skulle kunna ta de 10 trappsteg som inleder min uppgång i huset. Detta skulle nämnligen sjukgymnasterna öva på förmiddagen. När jag ringde sköterskan (Dennis!?) kunde han meddela att de hade övat 10 trappsteg och det skulle gå bra. Hörde dessutom mamma bekräfta i bakgrunden. Försökte utan framgång få tag på den speciella kontaktperson jag fått i detta unika samarbete mellan landstingen Sthlm/Gävle. Så jag fick låta saken bero tills jag var uppe på sjukhuset. Kl 1200 anlände jag till sal 9 säng 1. Där satt mamma och tuggade på en smörgås. Hon hade som vanligt god framförhållning och hade packat väskorna. Eller som vi syskon brukar säga..."-Hon sitter med hatten på.! Mamma kände sig inte helt säker på benen
(mest i huvudet) så hennes rumskompisar beslutade att vi skulle ta en rullstol till hjälp. Kan ju säga att det teamet som de blivit på rummet kändes så starkt så jag blev riktigt avundsuk. Mamma hade säkert en stor del i denna stämning. Hon är ju (som några av er vet) en rutinerat logementskamrat från alla år i försvarsmakten. Efter ett nästan tårdrypande avsked av "logementskamraterna" tågade vi så ned till apoteket för att plocka ut medicin och sprutor. Men, som av en händelse...hade apotekets datanät havererat!! Det var ju bara att ta sig hemmåt och lösa detta senare. Någon sjukresa fick jag inte till utan sprang helt enkelt ut och tog en taxi. När vi steg ut på Jaktvarvsplan såg vi framför oss 10 trappsteg till. Då var det bara hon och jag. Kan ju säga så här i efterhand att jag var lite osäker på hur det skulle gå. Jag har ju ett förflutet från utbildning och arbete vid Akademiska sjukhuset. Men detta var ju inte vilken patient som helst. Detta var ju mamma!! Men fänriken av värsta sorten tog befälet och beslutade hur-och var jag skulle stötta, och det gjorde jag. Plötsligt befann vi oss i hemmet och hon kunde få gå och vila sig i den uppochnedvända sängen. Jag var då tvungen att försvinna en stund till stallet med Elvira. Mamma var helt nöjd med det, då kunde hon få vila i lugn och ro. Nu förstår ni nog alla anledningen till att hon inte orkar blogga. Hon är tuff men vi ska inte glömma att det är ett stort ingrepp hon gått igenom! Och det är härligt att ni finns där, alla hennes vänner som vill hjälpa till! Ni behövs nog en del nu.
När jag återvänt från stallet ringde jag apoteksbolaget och fick klart att allt funkar. Sprutor mm fanns på Kungsolmstorg. Så på personbästa (5min före stägning) brakar jag in i storsövlar och yllemössa och får ut medikamenterna.Hade tagit mummerlapp men gick till fel kassa så en 25 årig latte-pappa bligade argt på mig tills jag insåg fadäsen. Men hallå...! Kan man inte le en smula!!? Med en mor på St Göran med nyd led och en syrra på Infektionskliniken utan hörsel, blir min syn på livet lite bredare! Men som Anne-Christine brukar säga..."-Dom är utsända för dig att öva på!!"
Väl hemma kunde mamma ta sina tabletter och sin spruta. Jag blir lite imponerad hur enkelt hon kan skicka in den subkutant, som om ingenting hade hänt.
Under kvällen har hon suttit och tittat på Per Morberg och dragit i bandaget. Slumrat, pratat i telefon mm.
Hon är en speiell person denna dam. Kanske säger dessa bloggar mer om mig än om mamma men jag tror jag kan lova att hon skriver själv imorgon.
Tack och hej leverpastej!
Stf bloggare
Cajsa
Tyvärr har jag misslyckats med beställing av sjukresa. Detta beroende av att jag på morgonen inte visste om hon skulle kunna ta de 10 trappsteg som inleder min uppgång i huset. Detta skulle nämnligen sjukgymnasterna öva på förmiddagen. När jag ringde sköterskan (Dennis!?) kunde han meddela att de hade övat 10 trappsteg och det skulle gå bra. Hörde dessutom mamma bekräfta i bakgrunden. Försökte utan framgång få tag på den speciella kontaktperson jag fått i detta unika samarbete mellan landstingen Sthlm/Gävle. Så jag fick låta saken bero tills jag var uppe på sjukhuset. Kl 1200 anlände jag till sal 9 säng 1. Där satt mamma och tuggade på en smörgås. Hon hade som vanligt god framförhållning och hade packat väskorna. Eller som vi syskon brukar säga..."-Hon sitter med hatten på.! Mamma kände sig inte helt säker på benen
(mest i huvudet) så hennes rumskompisar beslutade att vi skulle ta en rullstol till hjälp. Kan ju säga att det teamet som de blivit på rummet kändes så starkt så jag blev riktigt avundsuk. Mamma hade säkert en stor del i denna stämning. Hon är ju (som några av er vet) en rutinerat logementskamrat från alla år i försvarsmakten. Efter ett nästan tårdrypande avsked av "logementskamraterna" tågade vi så ned till apoteket för att plocka ut medicin och sprutor. Men, som av en händelse...hade apotekets datanät havererat!! Det var ju bara att ta sig hemmåt och lösa detta senare. Någon sjukresa fick jag inte till utan sprang helt enkelt ut och tog en taxi. När vi steg ut på Jaktvarvsplan såg vi framför oss 10 trappsteg till. Då var det bara hon och jag. Kan ju säga så här i efterhand att jag var lite osäker på hur det skulle gå. Jag har ju ett förflutet från utbildning och arbete vid Akademiska sjukhuset. Men detta var ju inte vilken patient som helst. Detta var ju mamma!! Men fänriken av värsta sorten tog befälet och beslutade hur-och var jag skulle stötta, och det gjorde jag. Plötsligt befann vi oss i hemmet och hon kunde få gå och vila sig i den uppochnedvända sängen. Jag var då tvungen att försvinna en stund till stallet med Elvira. Mamma var helt nöjd med det, då kunde hon få vila i lugn och ro. Nu förstår ni nog alla anledningen till att hon inte orkar blogga. Hon är tuff men vi ska inte glömma att det är ett stort ingrepp hon gått igenom! Och det är härligt att ni finns där, alla hennes vänner som vill hjälpa till! Ni behövs nog en del nu.
När jag återvänt från stallet ringde jag apoteksbolaget och fick klart att allt funkar. Sprutor mm fanns på Kungsolmstorg. Så på personbästa (5min före stägning) brakar jag in i storsövlar och yllemössa och får ut medikamenterna.Hade tagit mummerlapp men gick till fel kassa så en 25 årig latte-pappa bligade argt på mig tills jag insåg fadäsen. Men hallå...! Kan man inte le en smula!!? Med en mor på St Göran med nyd led och en syrra på Infektionskliniken utan hörsel, blir min syn på livet lite bredare! Men som Anne-Christine brukar säga..."-Dom är utsända för dig att öva på!!"
Väl hemma kunde mamma ta sina tabletter och sin spruta. Jag blir lite imponerad hur enkelt hon kan skicka in den subkutant, som om ingenting hade hänt.
Under kvällen har hon suttit och tittat på Per Morberg och dragit i bandaget. Slumrat, pratat i telefon mm.
Hon är en speiell person denna dam. Kanske säger dessa bloggar mer om mig än om mamma men jag tror jag kan lova att hon skriver själv imorgon.
Tack och hej leverpastej!
Stf bloggare
Cajsa
Workout på rummet
Passade på att cykla upp till sjkhuset en stund mitt på dagen. Just då var sjukgymnasten där och gick igenom övningarna med mamma. Som redskap pratar vi inte pilatesbollar eller gummisnören utan bandage! Mamma sitter i sängen och med en lassorörelse (typ)kastar hon en ögla runt foten. Den andra änden håller hon i handen och kan således dra foten mot sig så knäleden böjer sig. Så tränar hon några gånger. Därefter kastade (typ) hon sig över sängkanten och med ett betastöd gick hon fram över golvet. Fantastiskt att se med hänsyn till att hon inte gått ordentligt sedan i sommras och de två sista veckorna som rullstolsbunden.
På eftermiddagen åkte jag iväg på ett möte för att sedan återvända på sen eftermiddag. Då finner jag henne i sängen med smink och spegel i högsta hugg. Nu börjar flärden anas. Efter en lätt make up, kommenderade hon in mig i garderoben för att ta fram byxa och tröja. Det värsta som hänt henne på denna sjukhusvistelse är nog sjukhusskjortan. Den snurrar fast sig när hon sover och är inte det minsta chic så nu for den all världens väg för att ersättas med t-shirt med texten "Gävle joggar jorden runt!". Tidigare under dagen hade hon fått sina rumskompisar att gå med på att äta middagen i dagrummet istället för sängen. Så efter att dessa tre, i någon form av ballettinstallation i sängarna, dragit sig hit och dit med lindor runt fötterna, slängde de sig över respektive kant och tågade ut till middagen. Gudrun på rollator, Bosse på kryckkäppar och mamma på betastödet. Osökt kom det upp en sång i mitt huvud från "folk och rövare i Kamomilla stad" ni vet den går ungefär så här "...men annars så tar vi så lite vi kan, både Kasper och Jesper och Jonatan! param-pam-pam-pam..."
Tyvärr står det en stor skylt om att man inte får fotografera på avd annars hade jag självklart förevigat detta ögonblick.
Imorgon skrivs hon ut och jag hämtar vid 12-tiden. Därefter tar vi vägen förbi apoteket. Förutom värktabletter skall hon ha med sig de sprutor hon nu injicerar sig själv med. (Förutsätter att det är förankrat i lagen.) Så från och med imorgon kommer origalbloggaren med direktrapportering. Nu skall jag gå och göra frächt och fint åt Strindberg i "rosa rummet".
Param-pam-pam-pam....
Stf bloggare
Cajsa
På eftermiddagen åkte jag iväg på ett möte för att sedan återvända på sen eftermiddag. Då finner jag henne i sängen med smink och spegel i högsta hugg. Nu börjar flärden anas. Efter en lätt make up, kommenderade hon in mig i garderoben för att ta fram byxa och tröja. Det värsta som hänt henne på denna sjukhusvistelse är nog sjukhusskjortan. Den snurrar fast sig när hon sover och är inte det minsta chic så nu for den all världens väg för att ersättas med t-shirt med texten "Gävle joggar jorden runt!". Tidigare under dagen hade hon fått sina rumskompisar att gå med på att äta middagen i dagrummet istället för sängen. Så efter att dessa tre, i någon form av ballettinstallation i sängarna, dragit sig hit och dit med lindor runt fötterna, slängde de sig över respektive kant och tågade ut till middagen. Gudrun på rollator, Bosse på kryckkäppar och mamma på betastödet. Osökt kom det upp en sång i mitt huvud från "folk och rövare i Kamomilla stad" ni vet den går ungefär så här "...men annars så tar vi så lite vi kan, både Kasper och Jesper och Jonatan! param-pam-pam-pam..."
Tyvärr står det en stor skylt om att man inte får fotografera på avd annars hade jag självklart förevigat detta ögonblick.
Imorgon skrivs hon ut och jag hämtar vid 12-tiden. Därefter tar vi vägen förbi apoteket. Förutom värktabletter skall hon ha med sig de sprutor hon nu injicerar sig själv med. (Förutsätter att det är förankrat i lagen.) Så från och med imorgon kommer origalbloggaren med direktrapportering. Nu skall jag gå och göra frächt och fint åt Strindberg i "rosa rummet".
Param-pam-pam-pam....
Stf bloggare
Cajsa
Dagen efter
Så kom dagen då sjukgymnasterna kliver in. Mor ringde före lunch och hade redan varit uppe och gått ett varv. Otroligt med cement i lår- och vadben. Under dagen följde flera kortare promenader. De tre i salen samsas om en gåstol. De har en fiffig lösning genom att med kraft skicka gåstolen på sina hjul över till den som just behöver den i stunden. Tyvärr fick mamma senare ett tråkigt möte med en ny usk som forcerade med ovesäntligheter precis som mor försökte ta sig iväg över golvet. Det blev ett tråkigt smolk i bägaren. Speciellt eftersom alla andra är så trevliga och omtänksamma. Det gäller ju att man får ha humöret uppe och inte tappa sugen! Tack och lov är hon, som ni alla vet, en fighter så hon komer igen. Hennes opläkare, Hans Henriksson, hälsade på idag också. Han kollade hur hon mådde och tyckte allt såg bra ut.
En annan fighter som kämpar parallellt är ju vår käraste storasyster Anne-Christine. Hon har nu fått tid för undersökning för cochleaimplantat vid Akademiska sjukhuset den 12/11. Idag var hon dock tvungen att läggas in på sjukhuset igen för sin huvudvärk. Man misstänkte att bakterierna tagit om igen. Efter provtagning visade det sig dock att det inte var någon fara med detta. Hon får ligga kvar några dagar så hon blir starkare igen.
Planen för mamma är nu att hon förmodligen blir utskriven på torsdag. Då flyttar hon tillbaka in till sitt rosa rum på Jaktvarvsplan. Här stannar hon ett tag så hon kan starta upp på gruppsjukgymnastiken på St:Göran. Sedan får vi se när hon vill åka hem.
Ni som känner att ni vill läsa informationen mor får om sin operation kan klicka på länken nedan.
http://www.stgoran.se/upload/Dokument/Patientinformation/Ortopedkliniken/A5%20Knäplastikoperation%2020%20sid.pdf
Försöker med nya tappra inlägg imorgon.
/Stf bloggare
Cajsa
En annan fighter som kämpar parallellt är ju vår käraste storasyster Anne-Christine. Hon har nu fått tid för undersökning för cochleaimplantat vid Akademiska sjukhuset den 12/11. Idag var hon dock tvungen att läggas in på sjukhuset igen för sin huvudvärk. Man misstänkte att bakterierna tagit om igen. Efter provtagning visade det sig dock att det inte var någon fara med detta. Hon får ligga kvar några dagar så hon blir starkare igen.
Planen för mamma är nu att hon förmodligen blir utskriven på torsdag. Då flyttar hon tillbaka in till sitt rosa rum på Jaktvarvsplan. Här stannar hon ett tag så hon kan starta upp på gruppsjukgymnastiken på St:Göran. Sedan får vi se när hon vill åka hem.
Ni som känner att ni vill läsa informationen mor får om sin operation kan klicka på länken nedan.
http://www.stgoran.se/upload/Dokument/Patientinformation/Ortopedkliniken/A5%20Knäplastikoperation%2020%20sid.pdf
Försöker med nya tappra inlägg imorgon.
/Stf bloggare
Cajsa
Operationsdag
Så är det då min tur (Cajsa) att försöka upprätthålla denna blogg. Jag har ingen som helst kunskap om detta men gör
så gott jag kan.
Gårdagen startade med sedvanlig fika. Regler för hur hjällpmedlen skall fördelas mellan Gävle och Sthlmläns landsting har inte varit helt enkla. Med hjälp av smidig personal på St Göran har vi bl.a fått en duschbräda. Mamma tog sats och slängde sig från rullstolen över till duschen. Därefter stylades håret och make up lades. Packade det som ev. kan behövas. Efter lunchen var det dags att ta sig ned i hissen. Väl ute i trapphuset visade det sig var det Janne på Samtrans som även körde denna gång. Mamma tyckte det kändes tryggt. Han är en rutinerad ledsagare och chaufför.
Väl uppe på 34:an (avdelningen heter faktiskt så), blev det genomgång av kläder, hibiscrubb och kompletterande prover.
Därefter kom personalen och frågade vad hon ville ha att äta. Fisk, kött eller kyckling. Mamma valde fisk och som om det inte var nog lämnade han fram en fisk-meny med tre olika valmöjligheter!! Alltså...jag trodde det var ett sjukhus och inte ett spa!! Därefter frågar han vilket klockslag hon känner att hon skulle vilja ha middagen serverad! I det läget bad jag om att också få bli inlagd!
När jag kommit hem på kvällen ringer hon och berättar att en kvinna (Gudrun) vi mötte på inskrivningen veckan innan blivit inlagd i sängen bredvid. De fick jättefin kontakt redan då så det blir säkert livat. De spelade kort under kvällen.
Operationen var planerad att starta 0815 idag och detta löfte hölls. Kl 1115 ringde mamma själv och berättade att allt gått enligt plan och hon var åter på avdelningen.
Har varit upp nu under kvällen och hon satt upp i sängen och pratade och vickade på fötterna. Det bästa tyckte hon var att för första gången på månader kunna ligga med rakt höger ben utan kudde under. Ryggbedövningen gick bra och jag frågade om hon tog sömnmedicinen under operationen så hon skulle slippa höra allt. Det hade hon naturligtvis inte gjort utan istället hade hon då, i spegelbilden i lampan, kunnat se vad de gjorde. Förvånar mig att hon inte bad att få hjälpa till också. Som ni märker är hon vid gott mod. Så fort patienterna känner av att de börjar få ont är personalen noga med att de skall säga till. Eller som mamma uttryckte det: "-Man får bara morfin idag så det gäller att passa på"! (Hepp!)
Äntligen
1/11 = dagen D. Jag är beredd anmäla mig till S:t Göran.
Igårkväll hölls här Halloween-middag. Gunilla med söner samt Emelie o Oscar var också här. Härlig mat o dryck ooch sen kväll. Själv kröp jag i säng 1200.
Tidigare på eftermiddagen fick Cajsa ett av sina infall och bjöd mig på kaffe ute på balkongen. Jag skulle ha luft på näsan. Och det fick jag. Några grader varmt och frisk vind. Jag emballerades väl i fleese, filtar o dunstövlar. Sejouren blev ej så lång men förevigad.
Cajsa är så noga med att jag skall hålla händerna i styr, men det har jag svårt med. När strykbrädan hamnat i lågläge provade jag o lyckades stryka 2 skjortor. Man skall ju hålla igång.
BILD Saknas
Nu ger jag mig av. Skall passa tiden 1500.
Cajsa har mandat att hålla bloggen vid liv.
HEJ DÅ!
Igårkväll hölls här Halloween-middag. Gunilla med söner samt Emelie o Oscar var också här. Härlig mat o dryck ooch sen kväll. Själv kröp jag i säng 1200.
Tidigare på eftermiddagen fick Cajsa ett av sina infall och bjöd mig på kaffe ute på balkongen. Jag skulle ha luft på näsan. Och det fick jag. Några grader varmt och frisk vind. Jag emballerades väl i fleese, filtar o dunstövlar. Sejouren blev ej så lång men förevigad.
Cajsa är så noga med att jag skall hålla händerna i styr, men det har jag svårt med. När strykbrädan hamnat i lågläge provade jag o lyckades stryka 2 skjortor. Man skall ju hålla igång.
BILD Saknas
Nu ger jag mig av. Skall passa tiden 1500.
Cajsa har mandat att hålla bloggen vid liv.
HEJ DÅ!
