Jeppe på Berget
Vilket fantastiskt äventyr vi kom på! Meta o Dan var hos Erik där vi tittade på gamla teaterfoton från vår ungdom. Dan blev helt begeistrad och innan vi visste ordet av ringde han sedan och berättade det faktum att han med Metas medverkan, beslutat att vi fyra skulle åka till storstaden och se denna pjäs som Erik o jag medverkat i.
Nästa besked vi fick,var att biljetter var bokade, liksom hotell, nämligen Sheraton (5-stjärnigt). Allt den 8/11. Resan skötte de också med egen bil. Vi hann aldrig fundera utan tackade bara ja.
Vi hämtades kl 1200 den dagen sen var det bara för oss två att acceptera att vi blev ompysslade från början till slut. Väskor, reception, hiss till vårt rum, som var trevligt på alla vis. Sängen var otrolig med pösande dubbelkuddar och frasande duntäcken. Men sänghöjden med mastodontmadrass var nästan svår att komma upp i. Den fick oss att tänka på "Prinsessan på ärten".
Vi fick dock inte rummet förrän kl 1630 p g a att hotellet hade stor beläggning genom medlemmar i "New York Rangers": Dessutom en del Fans, som hängde på. Dan o Meta fick sitt rum först sedan vi sett föreställningen. Men det gjorde ingenting, för vi hade god plats hos oss. Ungdomarna hade minsann medfört champagne o tilltugg så vi bara gonade oss. Vi hade väl tänkt en taxi till teatern, men uppiggade som vi var, promenerade vi vägen till en restaurang, nära Stadsteatern vid Sergels torg. God mat o trevlig personal fördröjde oss så pass att vi var de sista gästerna in genom teateringången.
Föreställningen var en besvikelse. En stor kal lokal utan möblering, så när som på ett gammalt badkar, personernas utstyrsel märklig o omöjlig att härröra till speciell tidpunkt eller miljö. En genomslabbig figur i Jeppe och storyn genomförd på en likvärdigt mycket låg nivå, lindrigt sagt.
Det var verkligen mycket fördelaktigare på vår tid! Men pjäsens nuvarande gåva har vi möjlighet ta upp som diskussion när fantasin tryter, här finns oändligt med stoff om hur man ska, eller inte. . . .
På hemresan hade vi tillfälle besöka Cajsa med familj på Jaktvarvsplan med en kopp kaffe före hemresan. Cajsa inbjöd, som vanligt, att sängplats finns att ta till om det skulle behövas.
Nästa besked vi fick,var att biljetter var bokade, liksom hotell, nämligen Sheraton (5-stjärnigt). Allt den 8/11. Resan skötte de också med egen bil. Vi hann aldrig fundera utan tackade bara ja.
Vi hämtades kl 1200 den dagen sen var det bara för oss två att acceptera att vi blev ompysslade från början till slut. Väskor, reception, hiss till vårt rum, som var trevligt på alla vis. Sängen var otrolig med pösande dubbelkuddar och frasande duntäcken. Men sänghöjden med mastodontmadrass var nästan svår att komma upp i. Den fick oss att tänka på "Prinsessan på ärten".
Vi fick dock inte rummet förrän kl 1630 p g a att hotellet hade stor beläggning genom medlemmar i "New York Rangers": Dessutom en del Fans, som hängde på. Dan o Meta fick sitt rum först sedan vi sett föreställningen. Men det gjorde ingenting, för vi hade god plats hos oss. Ungdomarna hade minsann medfört champagne o tilltugg så vi bara gonade oss. Vi hade väl tänkt en taxi till teatern, men uppiggade som vi var, promenerade vi vägen till en restaurang, nära Stadsteatern vid Sergels torg. God mat o trevlig personal fördröjde oss så pass att vi var de sista gästerna in genom teateringången.
Föreställningen var en besvikelse. En stor kal lokal utan möblering, så när som på ett gammalt badkar, personernas utstyrsel märklig o omöjlig att härröra till speciell tidpunkt eller miljö. En genomslabbig figur i Jeppe och storyn genomförd på en likvärdigt mycket låg nivå, lindrigt sagt.
Det var verkligen mycket fördelaktigare på vår tid! Men pjäsens nuvarande gåva har vi möjlighet ta upp som diskussion när fantasin tryter, här finns oändligt med stoff om hur man ska, eller inte. . . .
På hemresan hade vi tillfälle besöka Cajsa med familj på Jaktvarvsplan med en kopp kaffe före hemresan. Cajsa inbjöd, som vanligt, att sängplats finns att ta till om det skulle behövas.
Pappersarbete
Ännu en gång har det stora fordonsföretaget bett om 2 visor för Guldklubben i Stadshuset Stockholm. Och - VIPS! sitter vi här igen. En enda torsdag, som betyder att vi skall producera en enklare bordsvisa och en seriös visa med bakgrund av fakta runt det senaste året inom företagets verksamhet.
För sjätte gången skall vi alltså skriva nya pigga visor om så gott som identisk bakgrund. Cajsa hade läst in sig på underlagen från årets utgivna tidskrifter. Alla förutom ett par som hon "tryckte i sig under tiden". På 7 timmar fick vi fixa 2 visor till givna melodier. De skulle vara sångvänliga, innehålla fakta, vara lättsamma o helst litet roliga, för middagsgästerna ( en bra bit över 1000). Vi fick önskemål om melodier och valde "Sthlm i mitt hjärta" och "Tiotusen röda rosor". Den sista inte lätt att skriva till.
Tidskrifter, notesblock, pennor, sudd, gamla pärmar med vismaterial flöt omkring oss och skrivställningarna var mycket varierande och absolut inte praktiska.
Från kl 1030 till 1730, med en minimal lunch, d v s resten av gårdagens gulaschsoppa.
Men vi klarade det än en gång. Vi hade fått minimal tid på oss att klara av detta. Och, som vanligt, menar vi att detta var sista gången. . . .
För sjätte gången skall vi alltså skriva nya pigga visor om så gott som identisk bakgrund. Cajsa hade läst in sig på underlagen från årets utgivna tidskrifter. Alla förutom ett par som hon "tryckte i sig under tiden". På 7 timmar fick vi fixa 2 visor till givna melodier. De skulle vara sångvänliga, innehålla fakta, vara lättsamma o helst litet roliga, för middagsgästerna ( en bra bit över 1000). Vi fick önskemål om melodier och valde "Sthlm i mitt hjärta" och "Tiotusen röda rosor". Den sista inte lätt att skriva till.
Tidskrifter, notesblock, pennor, sudd, gamla pärmar med vismaterial flöt omkring oss och skrivställningarna var mycket varierande och absolut inte praktiska.
Från kl 1030 till 1730, med en minimal lunch, d v s resten av gårdagens gulaschsoppa.
Men vi klarade det än en gång. Vi hade fått minimal tid på oss att klara av detta. Och, som vanligt, menar vi att detta var sista gången. . . .
