Ullamor

Efter alla sjukdomar och bedrövelser börjar jag se ljuset i tunneln!

Trots att det snöade blev jag uttvingad för dagligt promenat. "Det stärker musklerna"!

Jag och "Najaderna" träffades i den bistra midvinertid.

Sedan gick jag hem och tvättade håret. Bara för att djävlas med kroppen!!!

 

Efter att ha firat nyår och födelsedag i Stockholmm,  åkte jag hem till Gävle fr 4/1. Eftersom bokning av riksfärdtjänst inte kunde göras p g a mellandagar, kom Claes och Gunilla och hämtade mig.

 

Hade en tid känt mig onödigt andfådd och svullen.

Så småningom konstaterades att jag hade lite väl mycket vätska i kroppen och jag fick lägga in mig på sjukhuset. Vätskan minskades och det bestämdes att sätta in en peacemacer för att förhoppningsvis minska flimmret.

 

Före op fick jag fasta i 10-12 timmar. Första dagen var fastan förgäves. Ingen op. Ny lika lång fasta nästa dag, den 16/1, ock op. Men op gick ej bra, varför det blev ny fasta och ny op 17/1.  Nu fastnade elektroden. Allt såg bra ut och jag hade gått ner 6 kilo. Jag skickades hem den 18/1.

 

Allt var så positivt. Anki var min egen kunniga och omtänksamma sköterska. Men, nästa dag drabbades jag av häftiga kräkningar mm. Ovisst om det berodde på medicinering. Med hjälp av mina nära och distriktssköterskan, kontaktades larm och så småningom beställdes ambulans till akuten. Där blev det  stopp! Jag fick sitta kvar i ambulansen medans ambulansperonalen gick in och fick besked att jag skulle skickas hem på fläcken! Något dygn senaref örstod vi  att jag fått med mig en häftig form av Vinterkräksjukan från sjukhuset och den drabbade dessutom största delen av familjen. Även detta ordnade sig, men jag lyckades sedan fånga en rejäl förkylning.

 

Allt detta har varit ett litet helvete, som jag lyckats ta mig igenom tack vare Anki och Cajsa som avlöste varandra, Gunilla har skött hela biten med läkar- o sjukhuskontakt samt medicineringen. Claes, Peter och Marianne har skött övriga praktiska åtgärder. Så bortskämd jag egentligen är.