Ullamor

Jag är väl litet fågelgalen. Inte så kunnig men rätt hängiven. Börjar redan i första månaderna på året. Det börjar ju med Skatorna. Där dom startar med att jonglera med pinnar, större än deras egna kroppar. Bygger nya bon eller en ny övervåning på den gamla. Och sedan Talgoxen, som trots vinterkylan, tidigt börjar hojta glatt och förhoppningsfullt. 



Den sagolika miljö jag bor i. är ju något av ett paradis för ett antal fåglar. I de två höga granar som finns utanför balkongen tror jag nästan att de olika arterna delar upp sig i ett system av skilda våningar. I en björk utanför mitt köksfönster, fanns en fågelholk där under årens lopp, pilfink, blåmes och flugsnappare, har häckat. Jag kunde till slut konstatera att trädet hade växt ca 1 meter under min tid här. Jag har ju bott här i 22 år. Tyvärr har nu björkarna huggits ner  p g a en tynande tillvaro. Det är bara att acceptera.

Jag följer noga småfåglarnas ankomst. Härligt se sädesärlans vippande stjärt och lyckan är fullständig, när jag hör bofinkens härliga sång från trädtopparna. Då är våren här !  På min balkong har jag en barrväxt på ena sidan och en  yvig buske på den andra. Som en egen liten trädgård. Den gröna busken bär ett antal svarta bärklasar varje år. Det är något jag är glad åt under den råkalla vintern här. Då har fåglarna ett litet skafferi att ta till. I vintras , en tidig morgon, fanns där en mängd bergfinkar som mumsade. Med sin röda färg såg det ut som ett julkort. Jag har under årens lopp bett grannarna låta bären vara kvar och och det har respekterats. Aronia har blivit ett innebär nu. Häromdagen när jag tittade ut genom köksfönstret, var busken så gott som renrakad. En nära granne hade däremot en korg full med de mogna svarta bären och även en plåtburk påbörjad. Jag bad, från min balkong, att något kunde sparas åt fåglarna, så där hänger nu ett tiotal klasar, som talgoxe, blåmes och gråsparv redan börjat smaka på.



 Ja - man kan både tänka och tycka olika. 

Vi var inbjudna till middag hos Marianne o Peter, Erik o jag. Vi hade snyggat upp oss och stod klara när Peter kom 1545 o hämtade oss i sin Limousine. Vi tänkte att 1600 var en bra tid, så behövde det inte bli så sent. Vid ytterdörren lastade han av oss med dörrkoden i vårt minne. Det gick bra, men sen började vi båda åka hissen upp o ner tills Peter kom o hade parkerat bilen. Hissen är en liten egenhet vi båda har.

En elegant Marianne öppnade dörren och välkomnade oss, bjöd in i vardagsrummet, där höga glas med god drink med färska bär i, väntade oss.  Vi läskade oss med välbehag, gick en runda i den ljusa lägenheten och så småningom, med påfyllda glas, ut på den generösa altanen, som bjöd på en lång mysig stund i härlig värme och sol. Där vi pöste i sköna möbler, tilldelades vi även skärmmössa o solglasögon.

Solmättade, bjöds vi in till middagen. En fröjd för ögat, med de rödaste, granna rönnbärsdekorationer och maten serverad på snygga, mörka detaljer för "Plankstek", och det får man verkligen inte varje dag. Själva planksteken var mör och saftig och den omgavs av en bedårande pepparsås vid ena sidan och en klassisk bearnässås på den andra. Runt om, som en prinsesskrona, hade Peter, med absolut konditorfason, duttat små prismor av gott potatismos. Till allt detta ett briljant rött vin. Som helhet - De olika smakerna gifte sig med varandra, för att citera TV.

Mätta o belåtna, tillbaka till vardagsrummet där kaffetåren serverades, tillsammans med en stor skål med konfekt samt, i glasen, Whiskey! Helmysta, gick konversationen kring släkt o vänner och vi fick titta i Peters album alltifrån mkt unga år. Efter något glas till, föreslogs ett parti "Fia med knuff". Erik o jag ställde, litet nådigt upp på vår ungdoms glada spel men sen var vi helfrälsta. Lyckan lyste litet olika. Erik rullade tärningen i händerna och presterade den ena sexan efter den andra. Men två gånger lyckades jag putta ut honom precis innan gick i mål. Jag hade mina duster med Marianne, eftersom vi också försökte kasta ut varandra. Peter blev hela tiden satt tillbaka i sin lilla gula cirkel, men lika glad ändå.  Det hela slutade med att Marianne vann och Erik trollade fram en andra plats. Peter o jag  tog en extra klunk som tröst.



En helgjuten kväll slutade inte tidigt som vi hade trott. Glada, lyckliga och tacksamma tog vi båda en taxi tll Fridhem.

1/9 inte konstigt att det liknar höst. Jag är mkt intresserad av småfåglarna o följer dem vid såväl ankomst som farväl. Sädesärlan ett tiotal och Bofinken många fler. Efter att förmodligen hållit i skogsområden är det tydligen aktuellt att snabbt plocka i sig mer föda. Den finns, som det verkar, i gräsmattan och på den smala vägen utanför mitt fönster. Jag gissar på bl a frön från björkarna. Stararna! - Ett kapitel för sig. Jag tror inte att det blir avfärd på länge än, men det är ofta samling med hundratals fåglar i gräsmattorna. Ibland fylls alla björktoppar av starar med en intensiv sång. Stark men mjuk o vacker som ngn sorts bakgrundsmusik till ett mäktigt program i TV. Man inte ta fel på vilka det rör sig om.



Igår kom häftiga skurar med åskmuller i bakgrunden. När jag tittade ut efteråt, låg efter husväggen, på marken snöliknande brickor. Förmodligen hagelverk, men ändå. Termometern som visat 22 grader hade sjunkit till 13. Höst? Självklart! I alla fall begynnande.

För resten - Jag har kokt lingonsylt idag.