BORE
men vinter här är en lurig tid här. Snö, halka, knölig gångbana, isiga fuktiga vindar o s v.
I Sollefteå var vinter en mjuk snöig tillvaro, som jag minns den och såg fram mot den. Som liten var det,
ungefär som nu för barn. Enhärlig snöig tillvaro med alla möjligheter at leka sig fram. Med spark, skidor o skridskor.
Vi behövde dessa medel för att ta oss till o från skolan, som jag började som 6-åring. ca 3 km väg över ett stort övningsfält till att börja med. Om inte en plog ( häst o en stor trekantig träplog) hunnit före var det ju skidor som gällde. Och utrustningen skulle ingen tro om jag talade om.
Maten för dagen fanns i den lilla ryggsäcken´o bestod av en härlig smörgås o mjölk i den tidens fantastiska vichyvattensflaska. En s k frukost hade min kusin Norma blivit osams med en klasskamrat o slängt hennes matsäck i soporna (trodde hon), men det råkade vara min. Någon skvallrade för mn "fröken" som gav mig 10 öre att köpa något för.Jag gick till det närbelägna bageriet och köpte ett underbart vienerbröd med mycket pudersocker på. Lycka!
Tisdag 2/11
IDAG FIRAR JAG ETTÅRSJUBILÉUM!
Idag är exakt ett år sedan jag klev ur min rullstol för att få ny knäled på St:Görans sjukhus.
Ni som följde bloggen då kommer ihåg...
Idag går jag långa promenader med stavar (och trevligt sällskap) och njuter av höstens vackra färger och höga luft. Detta var ju som ni alla förstår något jag då inte trodde jag skulle kunna göra mer.
Tack vare läkekonsten vid St:Görans sjukhus och min personlige tränare Julio har jag fått muskler och styrka tillbaka. Uppriktigt sagt så tror jag även min egen envishet och mitt positiva tänkande hjälpt mig en hel del! För det är väl lite så. Man väljer ibland själv hur man vill må. Vill jag stanna och bli bitter. Eller väljer jag att bryta ihop och gå vidare?
Jag valde det senare.
Lycka till i era val!
