Strindberg och Guldpudran, Renässans

Här går min första Riksfärdtjänstresa av stapeln. Och varför det? Jo - Cajsa & co har beslutat att väcka liv i min gamla idé med sagan om Blåvinge. Jag hade varit begeistrad av  sagan sedan barnsben och en gång genomfört tanken om att göra ett sevärt teaterstycke av det hela. Cajsa och Gudrun Lindén  gav den liv med Öppna Teatern under en tid. Och Nu har den fått renässans.

Så ser den ut Guldpudran, vilken jag sett två gånger i mitt liv. En gång som tio-åring i Sollefteå och en gång bakom Solängsskolan, i början av 90-talet, samtidigt som Öppna teater i Stockholm fått pengar att förverkliga stycket. (Egentligen heter den Gullpudran,  men Strindberg tyckte den skulle heta Guldpudran. "En fin vinkling av vad som är viktigt nämnligen att vatten är guld värt" - Skriver Helen Bäckström i sin uppsats Maj 1999).



Onsdagen 16/5 satt vi där , nyfikna, Erik och jag, i Confidencens anrika gamla byggnad. Bara det en upplevelse. Cajsa tillsammans med Ulrika och Per-Artur Segerström som engagerade idésprutor samt Betina Marcolin som en perfekt Blåvinge.  Lokalen sprängfylld av unga skolbarn med lärare och föräldrar.

Den kompletta rollistan kan läsas som följer:

Blåvinge: Bétina Marcolin, (f d  vid Opera-baletten)
Jösse plus flera biroller: Cajsa Gotthold
Kapellmästare + sång + berättare: Ulrika Uhlin Segerström.
Ljus & Ljud + Kusk (August Strindberg) Per-Arthur Segerström.
Röst kopparormen: Peter Gotthold


Cajsa framförde en enkel, men väl introducerande inledning, som förklarade Strindbergs story.  Den var så väl tolkad, att jag innerst inne tänkte: "som om jag gjort det själv!" Fast - Det hade jag ju gjort! Några spontana tårar föll.

Under föreställningens gång är barnen med och tillrättavisar, sjunger och stöttar så Blåvinge och Jösse som så 
småningom hittar Guldpudran. Detta gör att man kan gräva efter friskt källvatten och bo kvar på ön. Stundtals var det som om taket lyfte när barnen gemensamt ropade hjälpande lösningar. Vilket engagemang!!!


Cajsa (Jösse) och Bétina (Blåvinge)

När pjäsen var slut reste sig Ulrika och meddelade, att där i logen satt jag och att jag var den som tillverkat denna föreställning. Nästan litet förskräckt mottog jag applåderna och alla vinkningar när man passerade logen. Litet hade jag väl lärt av Silvia, för glatt mötte jag alla tack och leenden. Flera små ur publiken vågade sig upp till mig och tacka speciellt för föreställningen. Det var ju stort.




Den fantastiska, gamla scenen och jag själv vid den stora Strindberg-tavlan. Vid pianot kommer Ulrika att residera i en lång, svart och svepande utstyrsel. Hon är presentatör, pianist och sångerska.

I Kungliga logen presiderade jag tillsammans med Erik Wesslund, Gävles egen "demonregissör




Vi fick förmånen, att tillsammans inta lunch i den kungliga lokal, där bordet kunde, fulldukat, hissas upp genom golvet till denna plats. Helt otroligt. Allt möjliggjort tack vare hovdansaren Per-Arthur och hans fru Ulrika, eftersom Per-Arthur är en av de drivande på Confidencen tillsammans med Nils-Åke Häggbom och fru Kerstin Dellert (Teaterchef).


Ulrika, Per-Arthur, Cajsa, Bétina, Erik och jag i Confidencenrummet.

Min önskan är nu att föreställningens unga publik, på detta sätt, fått en positiv inställning till teater i allmännhet och August Strindberg i synnerhet!

Valborgsmäss

Då var det dags att göra lite inköp till Valborgsmässoafton. Jag köper inte bara salladshuvuden, som det ser ut. Jag står endast och funderar vad som kan förekomma på bordet. Men jag har kvalficerad hjälp så det ordnar sig.




Nu är det ju så att flaggan skall i topp  30/4, för min Kung och för min Cajsa. Mikael fixar detta galant. Den kommer ned också enligt reglerna. Jag tror det förnöjer alla hyresgäster i området.






RSS 2.0