Prinsessan 12 år

HURRA, HURRA, HURRRA, HURRA!!!!

Igår fyllde våran egen prinsessa Elvira 12 år. Detta firades med uppvaktning vid uppvaknandet
och fortsatte långt in på kvällen.  Här är morgonbrickan, som presenterades med diverse presenter.




Prinsessan själv,säkert väntandes sen kvällen före och familjen uppställd i lämplig ordning, sjungande " Ja må hon . . " med odinarie hurrarop. Jag lovar att hennes förtjusning var mkt äkta. 





Under dagen kom gratulanter o nya gåvor oavbrutet. Ca 15 närvarande, inklusive såväl farmor som mormor  för första gången på plats och samtidigt. 

Kaffe, lunch och så småningom festmiddag serverades. Enligt Elviras önskemål serverades en prakttårta som efterrätt. Tjusigt och gott.

Vid bordsändan presiderade födelsedagsbarnet själv och framförde sin glädje och tacksamhet.





Självklart gick våra lyckönskningar till Kronprinsessan! Och till allas vår Hillevi !






Oh my God!

I sept år 2010 tillbringade jag ett par dygn på lungkliniken sjukhuset. Ett par veckor efter hemkomst fick jag, från Landstinget meddelande om att skabb förekommit på avdelningen o att man skulle kontakta vården. Jag gjorde så men ingenting skulle beröra mig.

Tiden gick och någon gång i juni 2011 märkte jag att jag fick stundvis klåda. Efter några veckor även utslag och röda ränder om jag kliade. I en uppslagsbok läste jag och förstod att detta kunde vara tecknet. Lätt att få fobi i det läget.

Jag jagade rådfrågningen hos Carema. Talade bestämt  där att nu var det akut. Jag menade att "om jag bara fick tfnkontakt med dr Renström" skulle allt lösa sig. Man ord nade så att han skulle ringa upp nästa dag.

Han ringde o lovade klämma in mig mellan två patienter samma dag. Då kom problemet, hur tar jag mig dit? Ringde Erik, men han väntade tre herrkompisar som en gång/år gör en hhelkväll hemma hos honom. Han skulle försöka om det kunde bli på fm. Kanske skulle jag ringa färdtjänst. MEN -

I nästa sekund ringde Gilla och tänkte komma och säga hej före B-g resan. I det läget måste jag berätta läget. Enkelt - sa Gilla, då kommer jag och kör dig.

Väl hos S-E Renström, konstaterades, att det var ngt helt annat. En typ av allergi,. Jag fick salva o tabletter o instruktion för en tid framöver. Gilla hjälpte till att komma ihåg allt som en patient själv glömmer och jag kan inte nog tacka henne för hennes medverkan. Hon skulle några timmar senare flyga tillbaka till Belgrad.

Själv kunde jag bara konstatera att jag hade fel som vanligt. Jag kunde dra en lättnadens suck och släppa tankarna på alla , som jag kanske hade smittat, osv, osv.




Överraskningens tid

Att baka bullar är inte särskilt spännande utan en nödvändighet för mig på fredagfm, eftersom resurserna var helt uttömda. Fyllde mitt förråd o kunde på eftermiddagen, som brukligt åka iväg till Erik.

Vädret helt perfekt och det kändes jättemysigt med den första överraskningen.  Att Gilla skulle komma visste jag väl om, men inte att Carolina också fanns med. Härligt att få höra om hennes nya lägenhet. Nu låter det som att hon får vad hon önskat i den vägen och att hon är riktigt vuxenetablerad. Att hon dessutom har något av ett drömjobb,  allt i en önskad del av huvudstaden.

Vi fick ha dessa flickor hos oss en mysig stund i solsken och kaffe på altanen. Erik fick också möjlighet lära känna Carolina så lång stund, att han kan placera henne i rätt del av den familj, som hon tillhör. Med min stora släkt och bekantskapstillägg,  känner han ofta en stor förvirring. Som t ex midsommarafton när vi är tillsammans lång tid. Vi var 16 den här dagen/kvällen i år.

Efter en god måltid med lax och rosévin, hela tiden ute i det sköna vädret och den grönskande altanen, kom så den verkliga överraskningen under aftonen. Under det, rätt omfattande rhododendronbuskaget, kom där fram något svart, krypande väsen, som jag ville visa Erik. Det var inte särskilt svårt att lista ut vad det handlade om.

Mördarsnigel! Och det fanns flera!

Kontaktade Hillevi o Svante som, under årens lopp, har dessa monster då o då. Deras recept är att samla dem i en plastpåse o strö salt över dem. Den lilla fryspåse, som Erik kom med fick snabbt bytas ut mot en rejäl matkasse. Erik med arbetshandskar plockade och jag bredvid med kassen och saltet, fångade 21 sniglar i den mörknande aftonen.  När vi så småningom trodde allt var över, såg jag ändå fler, men Erik gav upp och hanteringen kvarstår säkert. På dagtid håller dom sig tydligen undan.

En överrasking som man verkligen inte önskar sig. Fortsättning följer.  

RSS 2.0