Ullamor

I sept år 2010 tillbringade jag ett par dygn på lungkliniken sjukhuset. Ett par veckor efter hemkomst fick jag, från Landstinget meddelande om att skabb förekommit på avdelningen o att man skulle kontakta vården. Jag gjorde så men ingenting skulle beröra mig.

Tiden gick och någon gång i juni 2011 märkte jag att jag fick stundvis klåda. Efter några veckor även utslag och röda ränder om jag kliade. I en uppslagsbok läste jag och förstod att detta kunde vara tecknet. Lätt att få fobi i det läget.

Jag jagade rådfrågningen hos Carema. Talade bestämt  där att nu var det akut. Jag menade att "om jag bara fick tfnkontakt med dr Renström" skulle allt lösa sig. Man ord nade så att han skulle ringa upp nästa dag.

Han ringde o lovade klämma in mig mellan två patienter samma dag. Då kom problemet, hur tar jag mig dit? Ringde Erik, men han väntade tre herrkompisar som en gång/år gör en hhelkväll hemma hos honom. Han skulle försöka om det kunde bli på fm. Kanske skulle jag ringa färdtjänst. MEN -

I nästa sekund ringde Gilla och tänkte komma och säga hej före B-g resan. I det läget måste jag berätta läget. Enkelt - sa Gilla, då kommer jag och kör dig.

Väl hos S-E Renström, konstaterades, att det var ngt helt annat. En typ av allergi,. Jag fick salva o tabletter o instruktion för en tid framöver. Gilla hjälpte till att komma ihåg allt som en patient själv glömmer och jag kan inte nog tacka henne för hennes medverkan. Hon skulle några timmar senare flyga tillbaka till Belgrad.

Själv kunde jag bara konstatera att jag hade fel som vanligt. Jag kunde dra en lättnadens suck och släppa tankarna på alla , som jag kanske hade smittat, osv, osv.