Ullamor

Tredje veckan med egen verksamhet. Har gått bra, men idag var jag litet TRÖTT? Sa det till min trogne medföljare, som sa "jaså hur då? " Visste inte men . .

Hoppar in, byter om, Erik placerar sig i väntrummet med sin ständigt närvarande talande öronvän. Jag trippar glatt in i träningslokalen. Där är ett antal numera bekanta medtävlare. Innan jag vet ordet av har jag, med behag och egen vilja, genomfört mitt givna program och litet till.

"min" Julio, som håller på att introducera ny patient, frågar:"hej, hur går det?" Jag svarar i min träningsapp med båda knäna under hakan, att jag var trött när jag gick hemifrån men nu är jag pigg.  En klapp på axeln och: "bra, bra!"

Ute i hallen där Erik börjar serva mig, kommer en man in och hojtar åt Julio att han vill prata. Får veta att p g a patient  finns inte tid. Då börjar  han tala med mig om hur bra det är med  träningen och så småningom om hur han jobbar och att han inte är så ung. Jag håller med och frågar förstående om hans ålder så klart.

Han pustar: "82!" Jaha, sa jag. Jag är 86.

Mannen: "Oj Oj då! !

Insnöad! På många sätt. Bestämde mig för att prova Färdtjänst för att ta mig till Erik. Och det var inga problem. En trevlig chaufför stod här precis kl 1600.

Jag lotsade honom något och han undrade om jag ägnat mig mycket åt allsång. Vi löste det genom gemensam bekant, nämligen pappa Putte. Sen visade det sig att gossen var brorson til Bomben Carlbaum. Hans egen far var Lennart C. Jag berättade att min Peter o Anders Röstlund varit vargungar hos Lennart. I ett album finns bilden av våra pojkar, mycket uppsträckta, stående med två fingrar mot pannan och hojtande: Jebb, Jebb!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Hos Erik upptäckte vi att något gjort en rejäl upptrampad gång fanns över den fina trädgård som idag ligger vilande under ett fantastiskt bomullstäcke. Spår i snön för övrigt visade besök av harar, fåglar och fotsteg av större djur.

Senare såg jag bakdelen av ett stort djur och kallade in Erik från snöskottningen. När jag vickade på persiennen dök det upp huvudet på ett vuxet, vackert rådjur, som tagit sig bort mot grannens vägg. Där fanns snötäckt rhododendron och enträd. Djuret hade en lugn och dold matplats där bakom.

Erik gick ut igen, men när hans snöskrapa hördes mot asfalten därute, dök det vackra huvudet upp igen. Med öronen spetsade, granskades jag och sedan försvann den tillbaka till växtligheten nära vägen. Efter en stund, några jätteskutt över vägen och bort över snömassorna på andra sidan. Straxt därefter passerade 2 bilar!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Förgäves sökte vi senare något sevärt på televisionen, men alla kanaler är upptagna av OS, som vi gärna klarar oss utan. Nu har Erik köpt in några andra kanaler där han sappade. Ett program med Fred Astaire lockade och vii stannade där. Där kom nästa överraskning. Därvar en omarbetad föreställning av en Musical som hette Brigadoon. Jag såg den i Malmö på Stadsreatern för många år sedan. Studio Variant hade vunnit en teateramatörtävling och priset var en resa till Köpenhamn för att möta kollegor. Övernattningen i Malmö blev besöket, där vi fick en underbar upplevelse. Hade inte en tanke på att få se den igen.

Vilken dag! Flera njutbara , oväntade upplevelser! !

Häromdagen läste jag i GD att Mary Olsson gått bort, snart 92 år. Vi arbetade tillsammans som skrivpersonal på I 14. Som unga flickor bildade vi under krigsåren en syjunta. Vi blev ett gäng.

Mary från Kiruna, Sara från Gävle, Britta (min syster) , Marianne oc jag, alla 3 från Sollefteå, Elsie från Dalarna. Vi höll ihop i 40 år.

Vi gifte oss och fick barn. Det var inte lätt att skaffa vad ett hem behövde. Liten lön och mycket måste köpas via ransoneringskort. Vi träffades var fjortonde dag hos någon av oss. Kaffe med bröd och så några handarbeten.
Vi började lämna en liten slant var till en affär, H-lands Linne, så kunde en av oss en månad i taget, hämta ut dukar . lakan o s v för ett visst pris. Jag minns att jag fick  en stor linneduk med 12 servetter.

Vi tyckte så småningom att vi kunde festa till det hela med en varm korv innan vi skildes. Det gick sen över till en varm smörgås o ett glas vin. Slutligen blev det en enkel måltid. Vi slutade brodera och sparade pengar istället som resulterade i ett antal härliga utlandsresor. Härliga dokumenterade minnen.

Nu är jag ensam kvar. 

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Byxut hette vår junta.

En kväll, när jag följde flickorna en bit fram till Parkvägen, stod vi och pratade. Någön pratade om vad som byggs ut i närheten. Det handlade om att där idag Hemtex ligger, gick korna och betade då. Den som lyssnade dåligt just då frågade: "Va då Byxut?". Och på så sätt fick juntan det namnet i fortsättningen.

Nu har jag börjat sjukgym på riktigt. Julio Salguero är en bestämd o charmig man. Nynnar litet på Inglesiaslåtar medan han ser till att fötter o knän håller ihop, att cykel o andra apparater har rätt tryck att ryggen är rak, att armarna inte är i vägen.

Knäet tar emot, fötterna glider isär, ligg på mage, titta hitåt o s v Jag jobbar på, biter ihop, gör rätt eller fel. Efteråt säger han ändå "bra jobbat" ock jag snubblar stolt ut. Tillbaka 11/1 med Julio, sedan får jag hantera allt själv. 

Sol från blå himmel första gången på länge. Uppskottade snöberg omger oss = ett vinterparadis för mina barnbarn, som dock trampar gatorna på Kungsholmen. Hoppas snön blir kvar.