Ullamor

Jag är väl litet fågelgalen. Inte så kunnig men rätt hängiven. Börjar redan i första månaderna på året. Det börjar ju med Skatorna. Där dom startar med att jonglera med pinnar, större än deras egna kroppar. Bygger nya bon eller en ny övervåning på den gamla. Och sedan Talgoxen, som trots vinterkylan, tidigt börjar hojta glatt och förhoppningsfullt. 



Den sagolika miljö jag bor i. är ju något av ett paradis för ett antal fåglar. I de två höga granar som finns utanför balkongen tror jag nästan att de olika arterna delar upp sig i ett system av skilda våningar. I en björk utanför mitt köksfönster, fanns en fågelholk där under årens lopp, pilfink, blåmes och flugsnappare, har häckat. Jag kunde till slut konstatera att trädet hade växt ca 1 meter under min tid här. Jag har ju bott här i 22 år. Tyvärr har nu björkarna huggits ner  p g a en tynande tillvaro. Det är bara att acceptera.

Jag följer noga småfåglarnas ankomst. Härligt se sädesärlans vippande stjärt och lyckan är fullständig, när jag hör bofinkens härliga sång från trädtopparna. Då är våren här !  På min balkong har jag en barrväxt på ena sidan och en  yvig buske på den andra. Som en egen liten trädgård. Den gröna busken bär ett antal svarta bärklasar varje år. Det är något jag är glad åt under den råkalla vintern här. Då har fåglarna ett litet skafferi att ta till. I vintras , en tidig morgon, fanns där en mängd bergfinkar som mumsade. Med sin röda färg såg det ut som ett julkort. Jag har under årens lopp bett grannarna låta bären vara kvar och och det har respekterats. Aronia har blivit ett innebär nu. Häromdagen när jag tittade ut genom köksfönstret, var busken så gott som renrakad. En nära granne hade däremot en korg full med de mogna svarta bären och även en plåtburk påbörjad. Jag bad, från min balkong, att något kunde sparas åt fåglarna, så där hänger nu ett tiotal klasar, som talgoxe, blåmes och gråsparv redan börjat smaka på.



 Ja - man kan både tänka och tycka olika.