Ullamor

Premiär på operetten, där Erik, liksom Bertil ("Bomben") Carlbaum, hade fribiljetter. Bertil o Carina bjöd oss på transporten tll Folkets hus, så den biten behövde vi båda inte fundera över.

Det var även ordnat för oss med en plats för bilen. bänkrad o även plats för en pausplats med kaffe. Det var väldigt bra eftersom hela föreställningen var rätt utdragen. Själv upplevde inte jag att det var segt utan bara njutbart. Kanske beroende på att jag under lång,  tid p g a min benskada, överhuvudtaget  inte deltagit i ngt större teaterevent i Gävle. Jag var i stället rätt upprymd inför kvällen o kanske litet spänd inför mötet med Carina, som jag inte mött på så nära håll. Det hade jag inte behövt vara för vi fann varandra genast. För övrigt är vi födda samma år o lika tända på just operett. 


Duktiga amatörer, bra scenerier en proffssolist. Inte fullsatt, men från vår plats långt bak såg det ändå lagom ut. Man hade en mkt stor orkester med yrkesmusiker. Kanske hade en betydligt mindre orkester varit att önska. 20 personer som placerade nästan på rad från ena väggen till den andra. På våra platser långt bak i salongen kunde man nästan urskilja stämmorna från varandra. Slagverkaren som satt, från oss sett, nära högra väggen, var väldigt tydlig, när hans uppgift då o då var, att  med trumpinnarna slå virvlar mot något o man fick en förnimmelse av att en hackspett, envetet trummade på en trädstam i sin ensamhet. Musiken gav på det sättet inte riktigt den fylliga o festliga stämning som en operett brukar leverera. 

Hur som helst, jag njöt av såväl föreställningen som vårt mysiga sällskap. Jag kan inte minnas när jag senast deltog i en kväll med glada rolltolkare och musik som jag ofta o gärna själv nynnar.