Ullamor

Så var det slut på fastan. Idag får man alltså börja frossa i godsaker igen. Gick ut hårt på morgonen med att
baka mandeltårta och skala potatis samtidigt som jag löste både melodikyss och vanliga krysset.



Skönt att vila benen och ta en öl (lätt sådan naturligtvis)!



Och här kommer första gästen flygande. På nyinköpt trehjuling. Inte  bara enkelt att manövrera tre jul på en cykel som inte riktigt beter sig som man är van att cykel skall göra. Men Anki trotsar evetuella problem och provar nya lägen - 




medan män i olika åldrar tar det säkra för det osäkra och möter tillsammans eventuella transportproblem tätt tillsammans och på fyra hjul. Tuffingar!



För övrigt sitter vi andra stadigt förankrade vid kaffebordet  och njöt av det efterlängtade solskenet. Grannarna har fullt sjå att uppskatta hur många vi är till o ifrån egentligen. Svårt eftersom mängden är högst variabel.




Årstiden tillåter även ett verkligt styrkeprov oyttech mod. Slideövning i iskallt vatten. Endast Elvira gav sig på med dödsförakt och bytte faktiskt till torra kläder i rödaste rappet.



Elvis  med morbror Peter i elegant spänstuppvisning.


Så kommer traditionellt kubbspel. Gamla o unga skådespelartalanger, med rekvisita från vinddammet,kastar sig in i spelet  med eller utan fusk. Och som vanligt - man tvistade om huruvida rätt lag vann.

Mulet väder o en del måsten. Jag har en förmåga att förhandsbestämma två ting jag skall genomföra nästa dag. Jag har god tid att fundera innan jag somnar. Sömnen väntar gärna på sig.

Denna dagen stod köttbullar på menyn. Bra grej för den är genomförbar. MEN - så hade jag en brevförsändelse som borde gå iväg senast denna dag. Det¨är en bit till brevlådan , vilken jag ej forcerat själv på länge. Vem skall jag fråga? Kan jag själv?

Sagt o gjort - Gick först till soptunnan. Det gick OK.  Så varför inte pröva?

På med varmare utrustning, handskar, nycklar ock med stavar vandrade jag försiktigt iväg. Stavarna är bra. Som en trygghet. Jag tog bakvägarna förbi Sune och längs den lilla affären. Biltrafiken som till stor del är förbjuden, är dock rätt intensiv.

Med huvudet högt och mycket stolt, levererade jag den viktiga försändelse, som jag hoppades skulle vara framme nästa dag!

Idag fick jag besök av 3 energiska damer med nya idéer o en mängd garner.  Man tänkte sig få undrvisning i konsten att virka rutor i olika färger o så småningom få 3 s k "farmorsrutor" till plädar 14 ggr 16.

Alla kämpade friskt o jag tror nog att det kommer att lyckas. Marianne är inte just nu den mest entusiastiska eleven, men med viss assistans har hon början till ett ex. Vi jobbade 2 tim med Peter som assisterade med kaffe o efterföljande disk.

Det finns redan nya idéer om kommande plädar i nya färgmönster. Mitt förslag är ju att först få till var sitt ex av nuvarande form.

Den som lever, får se!




Intresset är ändå märkbart.

Studiebesök,  vid LIEF (tidigare Ahlgren) info om verksamheten  med  bl a godistillverkan. Efter en , som vanligt givande träff med korumsamling , underbara Stefan Nilssons tänkvärda ord, samt denna gång Knut Björkenstams hisotrik kring regementets tid.

Naturligtvis levde vi alla upp till hälsomyndigheternas rekomendationer och klädde oss i "säck och aska".
Min mor sa alltid att "allt klär en skönhet och misspryder en ful".
Börje Wallgren är snygg i sin"







Till skillnad från vissa andra men jag har andra kvalitéer!



Som till exempel på kvällen den 27e. Då några av mina barnbarn kom för att hinna träffa mig innan
hemresan imorgon. Alex behövde handarbetshjälp och Carro virkade med av bara farten.


 

den mkt trötta Andreas, liksom en dagens pensionär, min egen "Enon, Enon, Enon"




Så småningom började de två syskonen jämföra feberkurvor. Bara som mysfredag.

         

Doktor Bergman assisterade. Eller kollade om öronen såg rena ut.


 
Andreas njöt iklädd Slanket och lät sig ompysslas.

Så här vacker var utsikten från mitt köksfönser för några veckor sedan.
Igår gick färden med med SGS bussen igen. Dags för årsmöte
med Hälsinge kamraterna i Stockholm.





När jag kom fram på Jaktvarvsplan fanns, förutom Alex och Elvis, även Carolina på plats.
Vi åt fisksoppa, tacos i en enda röra. Försökte bjuda upp David men han låg i influensa
och kom upp i dörren och hämtade en laddning i några lådor. Stackarn!

Trodde jag idag skulle få sitta och ladda i lugn och ro men ack vad jag bedrog mig.
Där fanns 20 meter gardiner att stryka Så det gjorde jag. Puh!




När Cajsa gick iväg och jobbade forstatte arbetet med raggmunk och tuppkaka.
Nu är alla mätta och glada men jag har fortfarande inte fattat hur det blir med
Rut avdraget. Går o kollar kontoutdraget på fredag. Då kommer pennisionen!



'

Dagen hade vi planerat för grillning. Cajsa o jag började med shopping kl 1000. på Lidl.Tänk så mycket basvaror man kan få i en kasse för 20 kronor!! Därefter svängde vi förbi Ica Maxi och kompletterade. Lite tändvätska på OK blev sista stoppet (Peter o Marianne skrattade gott när de hör hur amatörerna från fjollträst gör upp eld.)

Bernike o pojkarna hade hämtat upp Anki på vägen och kom till oss för samlad transport. Eftersom Claes o Gunilla så generöst låter oss låna deras bil kan vi på så sätt genomföra dessa utflykter.
Solen sken så starkt emellanåt så våra foton nästan blev för bleka men man kan urskilja hur Anne-Christine och Gustav här täljer grillpinnar vid Gamla Vall.




Under tiden man väntar på korven kan man ju utnyttja de motionsredskap kommunen planterat ut med hälsans stig som går förbi grillplatsen. Elvira och Edor stärker ben och midja.

     

Finns det ett tak måste det ju utnyttjas1
Dessa övningar föranledde oss att nostalgiskt minnas hur Claes som liten hoppade från garagetaket på Lämmelvägen 3. Dessvärre hade han vikt in armarna och snön var meterdjup så följden blev att han försvann och satt fast. Peter fick springa till undsättning och få upp honom. Vi skrattade gott åt minnet då Bernike berättade att samma fadäs hände i Åbyggeby alldeles nyligen. Hennes lagvigde make (40+!) hoppade från motsvarande tak och försvann på samma sätt. Det tog en stund för hustru och barn att gräva fram den försvunne mannen!! 

Nåväl...här hoppar Elvira..................och.......Gustav, Edor och Elvira.
             

           

Alla kom upp ur snön utan hjälp. Korvarna blev uppätna men vi åkte hem och fikade upp fikakorgen. Solen gömde sig till slut bakom tallarna.
Och jag har ännu en gång  forcerat terrängen vi regementet och förstår inte alls varför byggnaderna nu kallas Hugin och Munin istället för A- och B kasernen!! Och jag tänker inte vilja förstå det heller!

Så det så!!!!

    

En pampig snögubbe tar gestalt.


                    


  Glatt leende med glasögon på morotsnäsan och faktiskt lite i hatten.



Cajsa gav sig inte förrän vi alla var samlade nedanför min balkong och kaffekorgen fylld.





Det var bara att hjälpa till med snöbollar till ljuslyktan som skulle tändas i skymningen. Kvaliteten på snön var den allra bästa. Tyvärr blev tövädret mer omfattande i solen o till slut gav gubben upp och lade sig resolut baklänges.

           

Men lyktan spred ett varmt sken ända till midnatt!

Premiär på operetten, där Erik, liksom Bertil ("Bomben") Carlbaum, hade fribiljetter. Bertil o Carina bjöd oss på transporten tll Folkets hus, så den biten behövde vi båda inte fundera över.

Det var även ordnat för oss med en plats för bilen. bänkrad o även plats för en pausplats med kaffe. Det var väldigt bra eftersom hela föreställningen var rätt utdragen. Själv upplevde inte jag att det var segt utan bara njutbart. Kanske beroende på att jag under lång,  tid p g a min benskada, överhuvudtaget  inte deltagit i ngt större teaterevent i Gävle. Jag var i stället rätt upprymd inför kvällen o kanske litet spänd inför mötet med Carina, som jag inte mött på så nära håll. Det hade jag inte behövt vara för vi fann varandra genast. För övrigt är vi födda samma år o lika tända på just operett. 


Duktiga amatörer, bra scenerier en proffssolist. Inte fullsatt, men från vår plats långt bak såg det ändå lagom ut. Man hade en mkt stor orkester med yrkesmusiker. Kanske hade en betydligt mindre orkester varit att önska. 20 personer som placerade nästan på rad från ena väggen till den andra. På våra platser långt bak i salongen kunde man nästan urskilja stämmorna från varandra. Slagverkaren som satt, från oss sett, nära högra väggen, var väldigt tydlig, när hans uppgift då o då var, att  med trumpinnarna slå virvlar mot något o man fick en förnimmelse av att en hackspett, envetet trummade på en trädstam i sin ensamhet. Musiken gav på det sättet inte riktigt den fylliga o festliga stämning som en operett brukar leverera. 

Hur som helst, jag njöt av såväl föreställningen som vårt mysiga sällskap. Jag kan inte minnas när jag senast deltog i en kväll med glada rolltolkare och musik som jag ofta o gärna själv nynnar.

Cajsa med döttrar på snabbvisit hos mig. Hon är som ett dragplåster o syskonen dyker upp o Pang! hade jag 3 av mina 4 barn vid kaffebordet.





Så passade vi på att plocka in Ankis son o sonson eftersom det fanns en uppgift som skulle lösas. det löstes också o övriga familjemedlemmar fick möjlighet att lägga sig i o komma med uppmuntrande tillrop.





Sjäv skulle jag sätta mig in ihur man möter Skype-budskap, vilket är nytt för mig i datorvärlden, så instruktören Cajsa började  visa-prata-föreläsa . . . .





 
och jag var inte riktigt på  alerten, varför jag tog mig en uppstudsig paus i en undangömd vrå.



I morgon reser Stockholmarna tillbaka till huvudstaden. Allt återgår till ordningen o jag får  "pusta ut".

Jag kan ssitta här o tycka synd om mig själv, som får vara så ensam!

11/2 kom ett överraskande ymnigt snöfall. Blötsnö som murade igen alla fönster o hindrade att jag fick min dagstidning. Där fanns en stor artikel med tillhörande foto på Ann-Rita Åsåker, som nästa dag fyllde 70 år, med mottagning i hemmet. Den missade jag.

Men mina "spejare" missar ingenting. Först ringde Peter och läste upp för mig vad som förestod. Han undrade, så klart om jag hade för avsikt att uppvakta. Nästa rapportör var Bernike. Hon undrade samma sak o ville gärna följa med i så fall. Hon kunde, tillsammans med Gustv, 7 år, köra vid 1500-tiden.

Bara några timmar dit o idéer snurrade fort. Eftersom jag inte hade tillgång till alla tfn-nummer, SMSade jag Cajsa, som ledde mig till Liv Lindholm i Skåne. Liv, A-R o jag har från 1966 verkat på C lottaskolor o Liv ville absolut vara med om jag fixade ngt.

Ringde Peter, som snällt for iväg o fixade pesent med gratt-kort, som han sedan snabbt levererade till mig. Gulle Dig Peter!

Kl 1500 stod vi vid porten hos födelsedagsbarnet, Bernike, Gustav o jag. Där öppnade John, som hela tiden pysslar om sin hustru. Syster Mona-Lena (också hon kollega från lottaskolorna)  med make, var här från Skövde. Abetsstyrkan var fulltalig och såväl jag o mina barn, tillsammans med ca 10-15 pers, mumsade godsaker.

I en tidigare omgång gäster fanns Valbo lk, där jag numera är medlem, representerad. Ingen från f d Gävle lk.

Jag fick en pratstund med A-R, som var glad för all uppvaktning, men litet trött tror jag. Självklart! En sån dag, med allt som tillhör, är man trött. Att dessutom mingla med rullstol, gör det inte enklare.




Men hon är en tuff brud.  GRATTIS Ann-Rita!   

Något jag fått av Anne-Christine:

Om man slår ihop födelseår med vad man fyller i år blir det 111. Det gäller år 2011.

11/1-11          1/11-11          1/1-11         11/11-11

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Födelseår                                                Ålder

45                                                          66 = 111

56                                                           55 = 111

24 (som jag)                                             87 = 111

o s v. . . .


Lägre åldrar = 11


Rätt märkligt, Eller hur!

Dagen började med mörker. Rättare sagt var det ju partiellsolförmörkelse och vi skyndade oss för att se vilken utrustning som var bäst.

Själv satsade jag på dubbelbrillor och Cajsa på Grill-teflon...!?

                 

Det var ju solförmörkelsen. När solen började krypa fram hade vi hela bilden över granntaket. Jag fick dubbla glasögon och gömde mig dessutom bakom den röda gardinen. Cajsa var mer envis och hämtade bakplåtens teflonduk. Hann lagom innan vi skulle till bussen.







På väg mot Hantverargatan stod denna cykel. Helt indränkt av istappar.  Absolut obrukbar. Överallt dessa makabra tappar. Inte alla fastighetsansvariga lyder bestämmelser




Och den härliga, trogna SGS-bussen på plats. Avgång mot Gävle 1115. Den helmysiga vistelsen från to 101231 fram till 110104 var slut. Men - "tack ändå!" .

För min 87-årsdag hade jag fått löftet att inte, som tidigare, väckas med kaffe på säng.
Alltså vaknade jag själv o drack kaffe med dusch, innan den stora uppvaktningen tog vid
tillsammans med familjen.

Därefter tog Cajsa o jag bussen till S:t Eriksplan först o sen till Fridhemsplan  o jag kunde "shoppa loss" som det heter.  Med Cajsas assistens promenerade jag hem till J-varvsplan. Svänger man ena armen kommer man
rätt snabbt fram.
Carolina kom hem till oss när hon slutat på hotellet. Jag hade köpt silkespapper som jag minns vi gjorde julgranskarameller av, när jag var barn. Mitt minne är ju inte det bästa, men med Carolinas hjälp, blev
det ett resultat som fick duga.

         

     En present från alla de mina blev en pang-överraskning., eftersom min tfn hemma  däckat
o jag behövde en ny. 2 tfn, en i hallen o en i sovrummet blir en effektiv lösning.




Inte nog med detta, jag fick en stor påse med härliga gelehallon med vidhängande grattiskuvert.

Så tappade jag hakan när jag öppnade kuvertet. Ännu en present !
En stor slant för kommande inköp av snyggskor.



När jag räknade slantarna, lämnade ungdomarna mig, för att . . .



för att jamma tillsammans o var helt självupptagna. 3 familjers ungar i samstämmighet.
HÄRLIGT!

Tack för en generös o fantastisk födelsedag!

                                                                                 

Samlade i Stockholm kring vår senaste manliga charmör, Charlie. Han som lever enligt all
konvenens, nämligen smoking. För övrigt med en min  litet von oben.



En celeber nyårskväll efter alla konstens regler. Mikael, kock o menymästare med förrätt, 
varmrätt o efterrätt, allt delikat. 




Efterrätten presenterad av Cajsa, lika sprudlande som hon själv.




Givetvis kom den spännande stunden när det kommande året skulle sias. Chefen assisterades 
av Elvira, när den mystiska metallgåvan gavs svalka innan var o en av oss fick möjlighet utläsa vad
året kunde tänkas ha i sitt sköte.  

Så kom så småningom Jan Malmsjö för att recitera Tennysons  kända dikt, Ring - klocka - Ring . . .
Tyvärr borde han slutat för länge sen. Han gjorde någon slags buskis över det hela.

Men vi hade en underbar kväll o kunde ärligt önska varandra o alla andra

ett  GOTT NYTT ÅR !

Så kom julen igen!
Och med ännu en liten ny medlem, nämligen lille Charlie, född 101015. Första träffen med mig julafton
1910, när jag fick hålla honom, iklädd tomtedräkt, stadigt sovande.

Han blir en i min skara barn utöver mina egna fyra. 9 barnbarn och nu sju barnbarnsbarn.

Tala om rikedom !




Snön ligger vit på taken,
men den lilla tomten är inte vaken!? Så meddelar Cajsa och nog ligger snön på taken.
Den ligger överallt och serveras continuerligt.

Och Tomten kom faktiskt. Hemma hos Marianne o Peter med de samlade delar av släkten
vi jagat ihop. Allt var frid o fröjd o ingen gick hungrig från bordet, lindrigt sagt.

-"Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän.
Ty det har han lovat!

GOD FORTSÄTTNING!

Idag åkte jag buss. Sist var det i maj 2009, alltså 1 1 /2 år sedan. Det innebär att jag inte kunnat ta mig
någonstans för egen maskin. Alltid beroende av andra. Det är jag ju egentligen fortfarande, men just att
åka buss, som jag kunde göra i alla lägen!

Men idag hände det. Jag har väldigt många idéer, kanske alltför många. Men eftersom det är rätt långt
för mig ut till min hållplats, föreslog jag att Erik skulle hämta mig i bil och att vi skulle, tillsammans,
ta buss från hans hållplats, som ligger på andra sidan om hans tomt. Snäll som han är gjorde vi så.

Nya gratiskort o nya bussar. Vi kan åka mellan 0900 o 1500. Eftersom jag inte heller kunnat göra några inköp
i city, hade jag nu skrivit lista och bestämt Åhlens. Jag kunde strosa runt på båda våningarna med Erik
i hasorna, snällt bärande mina inhandlade varor i en minimal plastpåse.

Silverglitter till julgranen, röda sidenband, julkort o en bunt julservetter. Snokade litet efter någon julklapp o talade med en expedit.  Allt som ett litet äventyr.

Vi promenerade över torget till Swedbank för ett mindre ärende. Både Erik o jag hann träffa bekanta ansikten
som vinte mött på länge.

Vår utflykt tog ca 1 timme o det räckte bra. Ensam klarar jag det inte i detta föret. Kanske en gång när det
blir barmark. Men - en hand att hålla i - känns tryggt.

Ja,  nu är det vinter o skidan han . . .

men vinter här är en lurig tid här. Snö, halka, knölig gångbana, isiga fuktiga vindar o s v.

I Sollefteå var vinter en mjuk snöig tillvaro, som jag minns den och såg fram mot den. Som liten var det,
ungefär som nu för barn. Enhärlig snöig tillvaro med alla möjligheter at leka sig fram. Med spark, skidor o skridskor.
Vi behövde dessa medel för att ta oss till o från skolan, som jag började som 6-åring. ca 3 km väg över ett stort övningsfält till att börja med.  Om inte en plog  ( häst o en stor trekantig träplog) hunnit före var det ju skidor som gällde.  Och utrustningen skulle ingen tro om jag talade om.

Maten för dagen fanns i den lilla ryggsäcken´o bestod av en härlig smörgås o mjölk i den tidens fantastiska vichyvattensflaska. En s k frukost hade min kusin Norma blivit osams med en klasskamrat o slängt hennes matsäck i soporna (trodde hon), men det råkade vara min. Någon skvallrade för mn "fröken" som gav mig 10 öre att köpa något för.Jag gick till det närbelägna bageriet och köpte  ett underbart vienerbröd med mycket pudersocker på. Lycka!

 

För precis ett år sen, satt jag i rullstol, fram till den dag jag blev opererad på S:T Görans i Sthlm,
för knäop.

I fredags, 22/10, gick jag utan problem, upp för 4 härliga mmilitära kaserntrappor. Dessutom bar jag i handen 3 st,visserligen lätta, men ändå fyllda plastkassar.
Jag gick ner också så småningom.

Hur Cajsa tog sig upp, fattar jag inte. En rejäl väska på hjul, som knappt ville röra sig ett enda steg.
Där fanns all utrustning för en omfattande show. Sladdar eller kablar på på många metrar, högtalare,
mikrofoner, notställ o jag vet inte vad, Dessutom stora ridåskynken, olika utstyrslar såväl civila som
lottastil. Smink o peruker m m.

Det var 40-årsjubiléum för Kamratföreningen I 14 S. En pampig gammal mäss, bland idel kända ansikten,
goda vänner. Gösta Dahl 94 år,  sedan tror jag blir det jag 87. Måtte man kunna rekrytera yngre för föreningens
fortlevnad. Själv har jag ändå levererat mina yngsta, Claes o Cajsa.

3-rättersmiddag, goda drycker, trevliga bordsgrannar. Mitt emot mig hade jag bl a, Lennart Frick, batch för
länge sen. Och så min nära arbetskamrat på Utb, Staffan Ohlsson. Han som alltid hade röra på sitt
skrivbord, vilket jag en gång ambitiöst städade. Det skulle jag aldrig gjort, för sen hittade han ingenting.

Vid desserten bjöd Cajsa på sin show. Först klädd i den gamla lottaklänningen, med sången Lili Marlene.
Under den hade hon lyckats knyckla ihop svart långklänning. Några av styrelsens herrar agerade snällt
på olika sätt. Två av dem höll upp ett stort grönt skynke medan Cajsa fick av sig klänningen som
har 15 små knappar att få upp. Under tiden distraherade en av gossarna publiken med något diffust
ochvärdelöst snack. Ut kom Cajsa, parodierande Malena Ernman med La Voix, iklädd blond peruk.
Bakom henne rörde sig strikt klädda herrar fram o tillbaka, rätt samtidigt viftande med armar o ben. SUCCE!
Hon avslutade med trumfkortet "Je ne regrete rien" , Piaf.
Jag var den stolta o imponerade mamman.

Väl hemkomna slappade vi av med dryck o tilltugg. Tillsammans med oss fanns Carolina ock Camilla med make. Underbart att få möta Camilla som vi inte mött på länge p g a hennes svåra sjukdom. Trots detta är 
hon samma glada, sprudlande tjej , som hela tiden visar sin obotligt positiva sida.

Vi höll på till tretiden. Då sov seda länge, Elvira o Carolina i dubbelsängen.