Ullamor

Jaha!! Så kom skottdagen 2012. Min chans att fria och vad gör jag då...?
Kort uppdatering:

Förra fredagen  hade jag huvudvärk sedan ett par dagar samt synbortfall. Ringde min brorson Lars-Göran, som är pensionerad läkare vid Gävle sjukhus. Han uppmanade mig att ta mig till akuten. Erik och jag tilllhör generationen "icke vara till besvär" så vi tog ju en taxi istället för ambulans. Väl på akuten fick vi vänta 7 timmar på att möta  läkare. Jag blev undersökt och det visade sig att jag har världen som "en hel karl"! Blev dock bokad för röntken av hjärnan till dagen efter. Åkte hem och återkom nästa morgon och det visade sig att hjärnan inte signalerade någon stroke (vilket jag befarade hade hänt). Allt frid och fröjd till jag skulle lägga mig kvällen efter. Befann mig ensam i mitt hem och jag tyckte det verkade OK till framåt 2100. Då började benen ge vika och kallsvetten bröt fram. Jag kände mig osäker och ringde min granne Marita.

Hon fann mig i fåtöljen i hallen, kallsvettig och klen. Eftersom hon själv haft stroke ( 2 ggr) ringde hon ambulans och jag befann mig ännu en gång  på akuten. Peter och Maranne kom upp och resultatet blev att Peter o jag blev kvar till 0200 på natten. Ingen stroke påvisades, men läkaren meddelade mig noggrant, att man behöver äta och dricka på två dygn (vilket jag inte gjort). Sov hos Peter och Marianne den natten och flyttade därefter vidare till Erik.

På söndagen kom Cajsa och Elvira,  så jag kunde flytta hem och börja känna in hemkänslan. Vet att höger öra varit ett orosmoment sedan ett par år så idag (tisdag) bokade vi tid vid HC för spolning av örat. Det visade sig att detta suttit så länge att det blivit sten-fast. Cajsa skall "mjuka upp" den i två dygn så skall vi se om Distriktan Christer kan få loss den på torsdag kl. 1000. Till dess skall jag jaga min omgivning med att virka plättar, inköpslistor och bullbak.