Ullamor

Tredje veckan med egen verksamhet. Har gått bra, men idag var jag litet TRÖTT? Sa det till min trogne medföljare, som sa "jaså hur då? " Visste inte men . .

Hoppar in, byter om, Erik placerar sig i väntrummet med sin ständigt närvarande talande öronvän. Jag trippar glatt in i träningslokalen. Där är ett antal numera bekanta medtävlare. Innan jag vet ordet av har jag, med behag och egen vilja, genomfört mitt givna program och litet till.

"min" Julio, som håller på att introducera ny patient, frågar:"hej, hur går det?" Jag svarar i min träningsapp med båda knäna under hakan, att jag var trött när jag gick hemifrån men nu är jag pigg.  En klapp på axeln och: "bra, bra!"

Ute i hallen där Erik börjar serva mig, kommer en man in och hojtar åt Julio att han vill prata. Får veta att p g a patient  finns inte tid. Då börjar  han tala med mig om hur bra det är med  träningen och så småningom om hur han jobbar och att han inte är så ung. Jag håller med och frågar förstående om hans ålder så klart.

Han pustar: "82!" Jaha, sa jag. Jag är 86.

Mannen: "Oj Oj då! !