Ullamor

Så är det då min tur (Cajsa) att försöka upprätthålla denna blogg. Jag har ingen som helst kunskap om detta men gör
så gott jag kan.
Gårdagen startade med sedvanlig fika. Regler för hur hjällpmedlen skall fördelas mellan Gävle och Sthlmläns landsting har inte varit helt enkla. Med hjälp av smidig personal på St Göran har vi bl.a fått en duschbräda. Mamma tog sats och slängde sig från rullstolen över till duschen. Därefter stylades håret och make up lades. Packade det som ev. kan behövas. Efter lunchen var det dags att ta sig ned i hissen. Väl ute i trapphuset visade det sig var det Janne på Samtrans som även körde denna gång. Mamma tyckte det kändes tryggt. Han är en rutinerad ledsagare och chaufför.
Väl uppe på 34:an (avdelningen heter faktiskt så), blev det genomgång av kläder, hibiscrubb och kompletterande prover.
Därefter kom personalen och frågade vad hon ville ha att äta. Fisk, kött eller kyckling. Mamma valde fisk och som om det inte var nog lämnade han fram en fisk-meny med tre olika valmöjligheter!! Alltså...jag trodde det var ett sjukhus och inte ett spa!! Därefter frågar han vilket klockslag hon känner att hon skulle vilja ha middagen serverad! I det läget bad jag om att också få bli inlagd!
När jag kommit hem på kvällen ringer hon och berättar att en kvinna (Gudrun) vi mötte på inskrivningen veckan innan blivit inlagd i sängen bredvid. De fick jättefin kontakt redan då så det blir säkert livat. De spelade kort under kvällen.
Operationen var planerad att starta 0815 idag och detta löfte hölls. Kl 1115 ringde mamma själv och berättade att allt gått enligt plan och hon var åter på avdelningen.
Har varit upp nu under kvällen och hon satt upp i sängen och pratade och vickade på fötterna. Det bästa tyckte hon var att för första gången på månader kunna ligga med rakt höger ben utan kudde under. Ryggbedövningen gick bra och jag frågade om hon tog sömnmedicinen under operationen så hon skulle slippa höra allt. Det hade hon naturligtvis inte gjort utan istället hade hon då, i spegelbilden i lampan, kunnat se vad de gjorde. Förvånar mig att hon inte bad att få hjälpa till också. Som ni märker är hon vid gott mod. Så fort patienterna känner av att de börjar få ont är personalen noga med att de skall säga till. Eller som mamma uttryckte det: "-Man får bara morfin idag så det gäller att passa på"! (Hepp!)