Tisdag 29/12
Följde med till Stockholm. Eftersom Emelie, Oscar o David också hade bilresa planterad samma dag var det klokt att jag fick en plats i deras bil. Så kom hela gänget samtidigt fram.
Placerad i soffan vid öppna spisen, hörde jag märkliga ljud och frågade Elvira om det var hamstern som sprang i sitt hjul. Svar: "nej det är mamma som spelar på keaboard". Och mycket riktigt där satt hon med hörlurar och spelade in bakgrundsmusiken till Godnattvalsen, som hon på tisdagen skulle sjunga i Södertälje, där underhållning skulle ges.

Dekorationerna på den öppna spisen unspirerade till nyårshälsningar, att sända till nära o kära.

Söndag 27/12
Hade jag varit hemma hade Ni fått smaka.
Men nu drar jag med Cajsa till stora sta´ n
Och stannar kvar över födelseda´ n!

Annandagen
På eftermiddagen samlades vi hemma hos Peter o Marianne där vi fick tillfälle gratulera David som just avlagt sin examen och därmed blivit en av de sista med benämningen Fil mag. En titel som förmodligen kommer att bytas mot "Master". David har lagt ner massor av intresse o energi för att bli skicklig nog att lösa verksamhet kring kemisk biologi. Han förklarade en hel del för oss andra, som gör en del av oss andra till imponerade frågetecken.
Lön for mödan har han omedelbart fått, genom anställning hos ett familjföretag, som ser sig själva lyckliga att David ville arbeta just hos dem. Några helgdagar ledigt, sen är hans kommande arbetsliv fyllt.
Emelies pojkvän hade visat prov på ett av sina yrken. Han hade bakat en grann o god marsipantårta, skickligt dekorerad.

Roligt att vi var så många samlade, vid denna speciella händelse. Även Gunilla o Claes var hemma i Sverige just nu.

Peters julklapp (hkp) var vad som mest roade pojkar i alla åldrar.

Kaffe, tårta och Mackmyra roade sen alla.

Oscar delade med sig av bakingredienserna till Elvira o Alexandra, som visar att konsten vandrat även till dem. Kanske från morfar.
Elvis till vänster, Alex till höger. (Grodorna alltså).

Jul och Juldagen
Det är bara att jämföra med gamla bondepraktikan, "Anders braskar, julen braskar"! Memorera hur det var på Anders-dagen 30/11. Det var slaskigt! Se nu hur det braskar!

Min lilla tvåa fylls av resväskor, skidkläder, paket och vuxna o barn som springer om vartannat.
När allt är planerat o justerat. Kvällen innan julafton knäpper vi på Bing Crosby´s "White Christmas" och
njuter.
Nåväl! Granen klar och klappar lackade, går julafton av stapeln hos Peter o Marianne. Perfekt välordnat, planerat och gemytligt!!
Där finns också sonen David, dotter Emelie, måg-ämnet Oscar och avkomman Sune (svart kattunge som kastar sig ohämmat i gardinerna).
Klockan 1500 sitter alla bänkade för "Kalle Ankas jul". Så som vi gjort från 1959! (Vi är inte ett dugg konservativa!!)

Som av en händelse knackar det på dörren en timme senare. Se där. Tomten dyker upp!
Han har åkt med renarna från Rovaniemi, och berättar för Elvira om alla vedermödor han mött på vägen.

Väl inne i stugan börjar han dela ut alla julklappar han filat på under det år som gått.
Betänk nu att denna rödklädda figur egentligen är ett arv från barnens katolska skydshelgon "st:Nicolaus" som sedan vandrat som sägen över till England-Amerika och blivit "Santa Claus". Visste du att det var en svensk som uppfann den rödklädda tomten? 1931 kom Haddon Sundblom med förslaget till Coca Cola’s julkampanj, han ritade en tjock, rundkindad och väldigt röd tomte med det stora vita skägget. I drygt trettio år så fortsatte han att rita nya tomtar varje år.
Den svenska tomten var egentligen den lilla grå gårdstomten som skyddade alla djur o folk på gården året runt. Namnet "Tomte-gubben" kom eg. från "Gubben på tomten". Julklappen kom från att man klappade på porten och anonymt kastade in t.ex ett vedträd med en vers till mottagaren. Att sedan sången "Santa Lucia" handlar om en liten Napletansk fiskerby, är en annan historia.
Så kan det gå med traditionerna...!

God Jul önskar tomten och jag alla mina vänner!!
På juldagen kan man fortfarande ha så här kul i den lilla backen som finns utanför mitt balkonfönster!!

Da´n före doppareda´n
Besök med julhälsningar har blivit fixade bl a hos Babsan o Hillevi. Cajsa, Anne-Christine och Gustav var på kyrkogården och gjorde julfint. Nicklas kom och blev jul-klippt av Cajsa.

Under Cajsas befäl sköter flickorna klädsel av julgran. Mikael har skickligt fått ordning på den julgran som Marita o jag stympade förra håret.

Naturligtvis övertar jag befälet och kan inte låta bli att "peka med hela handen" för att rätta till vissa dekorationer. (Notera min stilenliga tomteluva).

Så...hackelihack och ...vispelivisp, har jag snott ihop sillsallad, julgröt mm för morgondagens julmys. Skönt att vara förberedd så vi i lugn och ro ta oss till Peter o Marianne för julfirande.
ANNA-dagen 9/12
Idag går operationen av Anne-Christines inplantat med hörselhjälp av stapeln i Uppsala. I gårkväll sände hon mig SMS, som berättade att op skulle ske från kl 0800 och att allt skulle genomföras under 7 timmar. Ett arrangemang bakom vardera örat och som skall kunna döljas av håret. Tur att hon är klar i huvudet och har ett enastående tålamod. En längre tid har man på Gävle sjh förespråkat möjligheten. Ibland med ett öra, ibland båda. Ibland har man varit övertygad om att endast barn får två. För ett par dagar sedan kollade Cajsa med "Akkis" och fick beskedet att allt redan var överenskommet med op av båda öronen.
Tur att det är vid det sjukhuset op skall genomföras. Jag SMSade tillbaka att hon skulle lita på teamet och lämna allt till dem. Så gjorde jag själv nyligen. Sen går jag här och håller tummarna och försöker få stortårna under foten och försöker vara där hela tiden. Det gör jag så mycket jag vill.
Bernike ringde vid 1630. Hon har haft kontakt med sjukhuset. Anki var vaken och hon var glad att allt gått bra. Nu skulle hon få dryck och mat.
I morgon blir det röntgen 1015 och därefter transport hem.
1730 Cajsa ringde just. Hon sitter på pendeltåget på väg till Uppsala. Hon var ju där även i går kväll.
Söndag 6/12

Undan gick det och plötsligt samlades vi vid en enkel jullunch. Sill, creme fraihe, rödbetssallad. mina köttbullar, julskinka och senap, kokta ägghalvor.
Cajsa hann handla med mig först, sedan med Anki, och båda flickorna tog en vända genom kyrkogården och sedan hem till mig samtidigt som Peter o Marianne hunnit hit. Allt fungerade och vi hann ventilera Ankis förestående besök vid Akademiska sjh. Som man kan se är hon fräsch, pigg och alert inför vad som händer.
Peter diskade minutiöst och transporterade sedan Cajsa till bussen 1445. Vi andra tre körde mina bloggar för Anne-christine som inte sett dem.
Lördag 5/12
Shopping, städning, tvätt, träffar med syskon, släkt o vänner. Allt i en omtumlande o trivsam verksamhet. Jag säger det igen: Hur orkar hon? Och vi bara hänger med och vet inte riktigt vad som sker på ett dygn.
Väl hemma hos mig blev det bl a besök på ICA Maxi, där jag, hängande på en kundvagn lyckades plocka med mig massor av saker jag saknat eller som behövs inför stundade storhelg.

Behövde bl a blommor till en jultomte med liten kruka. En mellanstor prydnadsen blev bra.

Tänk hur enkelt det är med biltransport och all tänkbar assistans!
Och nu är min tvätt körd, min spis skurad ovanpå, bakom , inuti o under. TV-damer "Rent hus" - släng Er i väggen.
3/12 TORSDAG
Nu påstår jag att jag är aklimatiserad i hemmet, men är inte särskilt aktiv. Det tog mig t ex 3 dagar att plantera om tre ampelliljor till två krukor i stället. Nu finns dom i ny fräsch jord i 2 vita krukor med julmotiv, en i varje köksfönster och jag är mycket stolt. Det gäller planera o organisera och till sist ta sig själv i kragen.
Men allt tar sån tid. Morgonstöket som förr tog en halvtimme, tar nu en stor del av förmiddagen. Kanske är det just detta som gör mig litet frustrerad. Att inte kunna, omgående, ta sig till affärer för inköp, bära o lyfta utan hjälpmedel. Gå fyra gånger efter material i stället för en gång. För att inte tala om allt jag tappar på golvet. Man borde ha lagrat tålamod för det behövs.
Har just talat med Anne-Christine om tålamod. Hon har verkligen anledning att tappa sugen, men gör det inte märkbart.Hon är så beundransvärd, med all sin värk och yrsel. Och den långa opåverkbara väntan hon får utstå. Hon är SÅ tapper min lilla flicka. Min Nyponros!

Nu skall jag försöka ta ett handtag.
MÅNDAG 23/11
Gunilla kom vid 1100-tiden med bommor, cognacsgodis , nivea och kramar. Vi fick prata av oss vid en kpp kaffe och hon hjälpte mig hitta rätt adress på datorn till Daniel med familj. Den finns nu på Favoriter hos mig.
1510 hade jag tid hos Andersbergs vårdcentral för att ta bort agrafferna över mitt knä. En kvinnlig person åtog sig den verksamheten utan några som helst sociala talanger.Hon tog först med sig en annan person som också hette Ulla, men kom tillbaka när hon upptäckte att det var fel. När vi fanns i hennes rum måste hon gå ut igen för att "hon hade ingen tång".
Runt 50 nålar plockades ut. När hon var klar pekade jag på att fanns något kvar. Svar: Jaha,du ser visst bättre än jag". Sen vände hon sig mot datorn o började skriva. Erik o jag satt snällt kvar.Då vände hon sig om om och påpekade:"Ni kan gå nu!
Jag skulle vilja sammanfatta mötet med denna person med att hon var så långt borta från en vit rock, som man kan tänka sig.
Lättnadskänslan av att knäet befriats var dock stor.
Lördag den 21/11
Lyckan när Anki o jag äntligen möttes med var sitt betastöd. Det blev hemma hos mig. Cajsa skulle klippa henne men gjorde det hemma hos mig i stället för sjukhuset.



Vi hade det mysigt, åt lax,drack affe med mazarin som anki längtat efter och gick igenom vissa handlingar i bådas våra luntor.
Söndag 22/11
Besök hos Anne-Christine, där vi fort blev 3 generationer, eftersom Bernike också dök upp. Cajsa monterade kameran, regisserade och kastade sig som blixten med på bilden. Anki tyckte det påminde om när pappan arrangerade blixt med något som såg ut som en tepåse. Vi pratade, skrev o pratade i 2 timmar.
Anki hade haft en lugn natt och så var även dagen. Jag hade gjort plättar som hon tänkte spara till middagen.

20/11 FREDAG
Cajsa är mig behjälplig hela tiden och tar alltså tillfället i akt att föreviga mitt sätt att använda mig av simultankapaciteten. Varhelst man hittar en sak på drift får man ta till alla medel.

Hur som helst - resan går mot Gävle på förmiddagen och jag har haft en fantastisk tid här som vanligt. Jag är otroligt tacksam men finner inte ord just nu som bildar ett värdigt tack. Jag får låta dom förstå. Eller har dom kanske förstått.
Vi tar det sen!
ärdig en drottningONSDAG 18/11
Med sig hade dom en 4 månader gammal hundvalp som heter Barack! Gissa om flickorna myste. Kanhända hundvakt någon gång ibland.
16/11 MÅNDAG
Och det betyder idag hårtvätt och dusch innan Cajsa tar saxen i högsta hugg och plockar fram mitt nästan igenvuxna
ansikte. Puh - Skönt!

Tanken är nu att återresan mot Gävle sker kommande helg. Besök vid Andersbergs vårdcentral är bokat på måndagen. Där skall man avlägsna agrafferna i mitt knä. Ännu ett steg i, vad jag hoppas, rätt riktning. Kanske kommer läget att bli mindre spänt.
15/11 SÖNDAG
Idag kl 0400 vaknade jag för mina 2 alvedonintag. Medan dessa fick börja verka och tankarna for iväg, kom idén om att skapa en ny sorts förening att förankra mig i. Det skulle då kunna bli en DKSR "De knäsvagas riksförband".Själv kan jag tänka mig stå som klubbförare. Sekreterare o kassör blir givetvis Cajsa, som dessutom är given som den som ansvarar för alla eder. Peter är den ultimata inventarieförvaltaren, omfattande flera företag. Revisor Emeritus blir Erik W, som snällt avvaktar. Behövs vittnen i ngt sammanhang, finns Alvedon 1 o Alvedon 2.
Motto för verksamheten: "Håll Dig på mattan"!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Idag startar stora pepparkaksbaket, d v s degen. Arbetsstyrkan fulltalig med Elvira, David, Cajsa och jag själv. Arbetet med koncistensen av själva degen fick David ombesörja. Tack vare armstyrka och järnvilja ligger nu degen färdig för användning inför helgen. Men man bör vara medveten om att degen kräver gott om tid och koncentration. Så det är rätt viktigt att ej engagerad personal håller sig undan.
Och Mormor Annas gamla recept är här!
Börja med att hälla upp ett glas vin...
Sen behöver du:
850 g sirap (ca 6 dl)
1/3 l skirat smör (ca 250 g)
212 g strösocker (ca 2 dl)
1 msk bikarbonat
4 äggulor
3 tsk ingefära
3 tsk kanel
1 msk kardemumma
1½ kg vetemjöl (Obs: max 1 kg till att börja med)
Koka upp sirapen. Tillsätt smöret. Låt smeten svalna. Därefter nedröres
socker och kryddor.
När smeten är helt kall röres äggulorna i. Slutligen arbetas mjölet med bikarbonaten in.
Baka ut och grädda!
Men glöm inte att smaka lite!
Lycka till!!
Fredag den 13.
Det svullna knäet kan behandlas med en typ vetekudde eller fylld med gula ärtor. Dock inte behagligt värmande utan efter vistelse i kylskåp! Det börjar likna kloka-gummor-stil. Men skam den som ger sig.

11/11 ONSDAG
jag rådde på henne?
Kolla här! Jag gör mina svåra knäböjningar som blir ännu svårare med stödstrumpa. Har nyss avslutat nämnda övning
där jag med hjälp av elastisk binda skall fånga upp foten och böja in den under stolen jag sitter på. Med en ögla
av bindan runt foten o resten av bindan under stolen, bakåt över min axel, skall jag få knäet att böja sig.

Det blev som det blev och pustande lämnar jag stolen. Cajsas kommentar blev: "Idiot! Stolen hänger ju kvar i lindan
runt foten PUCKO!"
10/11 TISDAG
utnyttja tillfället att njuta av filmversionen, där allas uppmärksamhet kretsar kring mig. Men varken jag själv eller min omgivning skulle må bra av det.
SÅ - på med "mysdress", krigsmålning och en påklistrad hurtfriskhet. Ja naturligtvis inget att lita på helt, men att
visa min goda vilja att återgå till vardagslivet.

Nu skall jag se till att Cajsa köper hem ingredienser till Mormor Annas pepparkakor, för degen skall tillverkas i morgon.
Nu går jag och letar recept. Notera gärna att jag står på ett ben och att det är det nyopererade!

8/11 SÖNDAG
situationer
Fina kaffebrickan, proviva, 2 alvedon, en kiwi o s v. Mitt uppvaknande är av helt annan kaliber efter hemkomsten. Rätt normalt tycker jag, även om det känns ibland som slow motion. Den verkan som man förstår är en följd av droger och inget att rekommendera.
Delar av familjen är i farten med, vad jag förstår, Fars dags-firande. Pappan vilar tåligt kvar i sängen.
mig.
Anki o jag, SMS-ar litet kring våra litet gemensamma situationer. Liten tröst, men ändå. Jag längtar verkligen efter dag, dag när hon finns nära mig. Kan det vara för mkt begärt?
Detta är försök till enkel blogg, men sängläget lockar jag får tillstånd. POH!
Så jag tar Beta och går vilar mig en stund.
