Skottdagen
Jaha!! Så kom skottdagen 2012. Min chans att fria och vad gör jag då...?
Kort uppdatering:
Förra fredagen hade jag huvudvärk sedan ett par dagar samt synbortfall. Ringde min brorson Lars-Göran, som är pensionerad läkare vid Gävle sjukhus. Han uppmanade mig att ta mig till akuten. Erik och jag tilllhör generationen "icke vara till besvär" så vi tog ju en taxi istället för ambulans. Väl på akuten fick vi vänta 7 timmar på att möta läkare. Jag blev undersökt och det visade sig att jag har världen som "en hel karl"! Blev dock bokad för röntken av hjärnan till dagen efter. Åkte hem och återkom nästa morgon och det visade sig att hjärnan inte signalerade någon stroke (vilket jag befarade hade hänt). Allt frid och fröjd till jag skulle lägga mig kvällen efter. Befann mig ensam i mitt hem och jag tyckte det verkade OK till framåt 2100. Då började benen ge vika och kallsvetten bröt fram. Jag kände mig osäker och ringde min granne Marita.
Hon fann mig i fåtöljen i hallen, kallsvettig och klen. Eftersom hon själv haft stroke ( 2 ggr) ringde hon ambulans och jag befann mig ännu en gång på akuten. Peter och Maranne kom upp och resultatet blev att Peter o jag blev kvar till 0200 på natten. Ingen stroke påvisades, men läkaren meddelade mig noggrant, att man behöver äta och dricka på två dygn (vilket jag inte gjort). Sov hos Peter och Marianne den natten och flyttade därefter vidare till Erik.
På söndagen kom Cajsa och Elvira, så jag kunde flytta hem och börja känna in hemkänslan. Vet att höger öra varit ett orosmoment sedan ett par år så idag (tisdag) bokade vi tid vid HC för spolning av örat. Det visade sig att detta suttit så länge att det blivit sten-fast. Cajsa skall "mjuka upp" den i två dygn så skall vi se om Distriktan Christer kan få loss den på torsdag kl. 1000. Till dess skall jag jaga min omgivning med att virka plättar, inköpslistor och bullbak.
Levande deg !
Min mor kom från Kalmar till Sollefteå som 19-åring. Hon fick följa en burgen familj, som barnflicka.Där fanns också med en kokerska, som betydde rätt mkt för mamma. Där kunde unga Anna lära sig matlagning o bak. Dessutom följde med allt som är viktigt i ett hushåll. städning, tvätt, sömnad, ja t.o.m. vett o etikett.
Här kommer peparkaksdegen in. Det fantastiska receptet användes till varje jul hos oss. Då följde julstämning in, med köket inlindat i den härliga doften av de gubbar, gummor, grisar, som man såg mamma hantera o grädda i den stora, svarta järnspisen. Jag har själv bakat den alltsedan jag fick eget hushåll. Sedan barnen växt upp har degen levt ett rätt äventyrligt liv.
På 90-talet befann sig Cajsa o Mikael i Georgia, USA, nästan ett år. Den julen blev det kris för min dotter, som är stenkonservativ. Hon måste ha gran o dessa pepparkakor. Så klart! Jag bakade deg, formade den till en platta i ett A 4-pappers storlek, men betydligt tjockare. Väl inne på den tidens välordnade postkontor, upplystes jag om att "Innehållet" måste anges. När jag berättade det, himlade hon med ögonen och meddelade koncist: "Jag skriver kakor". Problemet var löst. Jag gick fri o Cajsas jul fick de nödvändiga attributen.
Nästa långresa kom senare till en plats nära New York. Det var våran Carolina som levde där som au paire, med ansvar för två mindre skolbarn. Och när det närmade sig jul, kom ångesten krypande. Pepparkakorna !! Jag visste det. Ny deg. I god tid. Sagt och gjort. Den flög iväg och barnen (en flicka o en pojke) kunde få vara med och baka svenska kakor. Ett speciellt minne såväl för barnen som för Carolina.
Se är det ju så att jag gör under november fyra likadana degar o i år ser det ut så här;
En hamnar i Belgrad. Vid Claes´ kontor där har personalen fått en julträff med dessa kakor samt Gillas hemgjorda glögg. Man hade redan undrat hur det skulle bli i år. Och, självklart, Gilla hade degen i resväskan när hon lämnade Gävle.
Deg nr två hamnar alltid i Sthlm. Cajsa och lottakompisen, Gunilla V, samarbetar hos en av dem med sina olika bakverk för tillverkning av pepparkakor. I år var det hos Cajsa och när jag ringde dit var det livat o glatt. Gunillas pojkar är lika gamla som Cajsas flickor och, som sagt var, är det inte första gången. Massor av kakhögar såg ljuset.
Nr tre är gemensam sysselsättning för Anki o Bernike. Förr var det Nicklas o Josefin som var första bakgäng och nu är det Gustav o Edor. Iväg till Holms backe i Åbyggeby for degen för utbakning. Även husbak.
Så den tredje! Min egen alltså. Degen är rätt stor så jag kände för att ge bort en bit. Sagt o gjort, jag ringde Eriks dotter Meta, som är mkt kreativ och bad att få dela med henne. Hon blev faktiskt jätteglad o kom genast för hämtning, så nu finns tre degar rätt nära varandra i Gävle.
Nu hör det till saken att jag stal ett mindre stycke av vardera Claes o Cajsas degar. Detta fick Carolina, som snabbt bakade ut och bjöd sina arbetskamrater på Grand hotell. Alla var lyckliga
Själv vet jag inte om jag kan ragga upp ngn hjälpbagare. Men den går ju att frysa också . . . . .
Här kommer peparkaksdegen in. Det fantastiska receptet användes till varje jul hos oss. Då följde julstämning in, med köket inlindat i den härliga doften av de gubbar, gummor, grisar, som man såg mamma hantera o grädda i den stora, svarta järnspisen. Jag har själv bakat den alltsedan jag fick eget hushåll. Sedan barnen växt upp har degen levt ett rätt äventyrligt liv.
På 90-talet befann sig Cajsa o Mikael i Georgia, USA, nästan ett år. Den julen blev det kris för min dotter, som är stenkonservativ. Hon måste ha gran o dessa pepparkakor. Så klart! Jag bakade deg, formade den till en platta i ett A 4-pappers storlek, men betydligt tjockare. Väl inne på den tidens välordnade postkontor, upplystes jag om att "Innehållet" måste anges. När jag berättade det, himlade hon med ögonen och meddelade koncist: "Jag skriver kakor". Problemet var löst. Jag gick fri o Cajsas jul fick de nödvändiga attributen.
Nästa långresa kom senare till en plats nära New York. Det var våran Carolina som levde där som au paire, med ansvar för två mindre skolbarn. Och när det närmade sig jul, kom ångesten krypande. Pepparkakorna !! Jag visste det. Ny deg. I god tid. Sagt och gjort. Den flög iväg och barnen (en flicka o en pojke) kunde få vara med och baka svenska kakor. Ett speciellt minne såväl för barnen som för Carolina.
Se är det ju så att jag gör under november fyra likadana degar o i år ser det ut så här;
En hamnar i Belgrad. Vid Claes´ kontor där har personalen fått en julträff med dessa kakor samt Gillas hemgjorda glögg. Man hade redan undrat hur det skulle bli i år. Och, självklart, Gilla hade degen i resväskan när hon lämnade Gävle.
Deg nr två hamnar alltid i Sthlm. Cajsa och lottakompisen, Gunilla V, samarbetar hos en av dem med sina olika bakverk för tillverkning av pepparkakor. I år var det hos Cajsa och när jag ringde dit var det livat o glatt. Gunillas pojkar är lika gamla som Cajsas flickor och, som sagt var, är det inte första gången. Massor av kakhögar såg ljuset.
Nr tre är gemensam sysselsättning för Anki o Bernike. Förr var det Nicklas o Josefin som var första bakgäng och nu är det Gustav o Edor. Iväg till Holms backe i Åbyggeby for degen för utbakning. Även husbak.
Så den tredje! Min egen alltså. Degen är rätt stor så jag kände för att ge bort en bit. Sagt o gjort, jag ringde Eriks dotter Meta, som är mkt kreativ och bad att få dela med henne. Hon blev faktiskt jätteglad o kom genast för hämtning, så nu finns tre degar rätt nära varandra i Gävle.
Nu hör det till saken att jag stal ett mindre stycke av vardera Claes o Cajsas degar. Detta fick Carolina, som snabbt bakade ut och bjöd sina arbetskamrater på Grand hotell. Alla var lyckliga
Själv vet jag inte om jag kan ragga upp ngn hjälpbagare. Men den går ju att frysa också . . . . .
Fest i oktober-november . . .
26/10 till huvudstaden, men jag försökte krångla till det. Natten före kl 0200 vaknade jag av stark smärta i bröstet, varför härtat hetsbankade en timma. Somnade o vaknade kl 0600. Just vid midnatt har man ingen att tillfråga, men på morgonen hade jag bestämt mig. Allmänna tips att i min ålder skall man förstå att uppmärksamma allvarliga tecken i tid. Ringde rådgivningen o fick tid omgående hos r Renström. Han lugnade mig efter ett EKG som visade gott tecken. Jag ringde Cajsa o bestämde att "jag kommer inte idag." Hon menade att sista ordet inte var sagt. På eftermiddagen ringde hon och meddelade att hon var på ingående i sin bil och att jag skulle fixa kaffe. Varifrån får hon all energi o beslutsamhet, medan hon samtidigt har 15 bollar i luften? Några timmar senare var jag i Stockholm.
Torsdag 27/10 var det dags för Kamratföreningen o jag försäkrade att Cajsa fick gå själv, eftersom jag säkert inte skulle orka. Men - Hur orkar Hon? En feg gammal mor som sätter sig på tvären. Och hur gick det till? Kl 1700 var vi på väg till milstaberna. Alla dessa gamla vänner, en lärare och forskare vid FHS vid namn Magnus Christiansson , (såg eg ut att vara i Andreas ålder) förklarade skickligt och på enkelt sätt var vi finns idag samtidigt som han absolut kunde allt om vad vårt försvar gått igenom och behandlat. Jag hade glömt att det skulle vara jobbigt med en timmes föredrag. En mysig supé, som vanligt och vi tog bussen hem kring 2200 som om ingenting hade hänt. DEN UNGEN !
På lördag tog vi SGS-bussen till Gävle Cajsa, Elvira o jag. Erik mötte oss snällt och så kunde vi begynna den kommande höstlovsveckan. Detta var bara början på lovet och på släktinvationen.
En rätt avslappnad lördagseftermiddag o kväll med gulaschsoppa, uppackning o allmänt mys. Givetvis kontaktade Cajsa sin storasyster för gemensamma förehavanden. Min äldsta och yngsta dotter, som är så nära varandra trots åldersskillnad på 14 år. Idag samlade intressen och stor glädje (litet som "ler o långhalm"). Kan man önska mer? Det blev så gott som dagliga möten, hos Anki, ute på stan eller här hemma.
Elvira säljer för WWF Pandaklubbens julvaror, så vi gav oss iväg alla tre till Hillevi, som 2 år redan har engagerat sig. Medan vi fick ta emot beställning, sågs genom fönstret ett släktekipage, nämligen Marianne o Peter med ettåriga Charlie i barnvagn. Dom hade känt igen bilen utanför huset o bestämde sig för att vi kunde vara där. Vi måste givetvis ut och prata. När Charlie fick syn på Elvira o Cajsa, blev han helt lycklig. Han viftade med armarna och sken som solen. Han tillbringar ofta sin tid, vid behov, på Jaktvarvsplan. Så också katten Sune.
12/11 gifte sig Gunillas bror Marcus med Victoria. Jag skrev en bröllopsvisa som bestämt gick hem, för en dag kom plötsligt Carolina hit med sina morföräldrar. Som tack överlämnade Alf en exklusiv champagneflaska till mig. Nog tyckte jag att det var till att ta i, men jag tyckte nog själv att visan var "på kornet". Vi fick alla en kopp kaffe tillsammans. Det var så roligt eftersom träffarna med Flatenborna inte händer så ofta när våra barn behagar hålla till i Serbien. Även Peter o Marianne dök upp ganska samtidigt, för att jaga teaterkläder på min vind. Emelie skall iväg och föreställa ngn annan. Underbart när stugan är full med släkt o vänner. Egentligen gillar jag inte att vara solo.
Någon dag senare, släkt från Luleå. Peter kom med sonen Daniel o hans söta döttrar Saga o Moa. Det är så fint att Daniel vill komma hit när han finns i Gävle. Jag får följa flickorna som växer upp. Mamma Nina stannar ofta hemma eftersom hon, som lärarinna, ofta har arbeten att göra som fordrar lugn o ro.
På torsdagen kom så Mikael med Alexandra o hennes kompis Line. De båda installerades i lägenheten på Brunnsgatan, där de levde sitt eget liv i "lyx-lyx-tillvaro" enligt deras uttalande. Gulligt att där var tomt just då och de kunde äta, sova o s v efter eget önskemål. Elvira fick tillbringa 2 dagar hos kompisen Maja.
Som vanligt fixade Cajsa o Elvira en "Halloween" på balkongen.
Hela veckan var härligt fylld av aktivteter, ofta litet oplanerat, men på så sätt händelserikt och för oss alla mysigt o levande. Men,- det blir rysligt tomt när de lämnar huset !
Torsdag 27/10 var det dags för Kamratföreningen o jag försäkrade att Cajsa fick gå själv, eftersom jag säkert inte skulle orka. Men - Hur orkar Hon? En feg gammal mor som sätter sig på tvären. Och hur gick det till? Kl 1700 var vi på väg till milstaberna. Alla dessa gamla vänner, en lärare och forskare vid FHS vid namn Magnus Christiansson , (såg eg ut att vara i Andreas ålder) förklarade skickligt och på enkelt sätt var vi finns idag samtidigt som han absolut kunde allt om vad vårt försvar gått igenom och behandlat. Jag hade glömt att det skulle vara jobbigt med en timmes föredrag. En mysig supé, som vanligt och vi tog bussen hem kring 2200 som om ingenting hade hänt. DEN UNGEN !
På lördag tog vi SGS-bussen till Gävle Cajsa, Elvira o jag. Erik mötte oss snällt och så kunde vi begynna den kommande höstlovsveckan. Detta var bara början på lovet och på släktinvationen.
En rätt avslappnad lördagseftermiddag o kväll med gulaschsoppa, uppackning o allmänt mys. Givetvis kontaktade Cajsa sin storasyster för gemensamma förehavanden. Min äldsta och yngsta dotter, som är så nära varandra trots åldersskillnad på 14 år. Idag samlade intressen och stor glädje (litet som "ler o långhalm"). Kan man önska mer? Det blev så gott som dagliga möten, hos Anki, ute på stan eller här hemma.
Elvira säljer för WWF Pandaklubbens julvaror, så vi gav oss iväg alla tre till Hillevi, som 2 år redan har engagerat sig. Medan vi fick ta emot beställning, sågs genom fönstret ett släktekipage, nämligen Marianne o Peter med ettåriga Charlie i barnvagn. Dom hade känt igen bilen utanför huset o bestämde sig för att vi kunde vara där. Vi måste givetvis ut och prata. När Charlie fick syn på Elvira o Cajsa, blev han helt lycklig. Han viftade med armarna och sken som solen. Han tillbringar ofta sin tid, vid behov, på Jaktvarvsplan. Så också katten Sune.
12/11 gifte sig Gunillas bror Marcus med Victoria. Jag skrev en bröllopsvisa som bestämt gick hem, för en dag kom plötsligt Carolina hit med sina morföräldrar. Som tack överlämnade Alf en exklusiv champagneflaska till mig. Nog tyckte jag att det var till att ta i, men jag tyckte nog själv att visan var "på kornet". Vi fick alla en kopp kaffe tillsammans. Det var så roligt eftersom träffarna med Flatenborna inte händer så ofta när våra barn behagar hålla till i Serbien. Även Peter o Marianne dök upp ganska samtidigt, för att jaga teaterkläder på min vind. Emelie skall iväg och föreställa ngn annan. Underbart när stugan är full med släkt o vänner. Egentligen gillar jag inte att vara solo.
Någon dag senare, släkt från Luleå. Peter kom med sonen Daniel o hans söta döttrar Saga o Moa. Det är så fint att Daniel vill komma hit när han finns i Gävle. Jag får följa flickorna som växer upp. Mamma Nina stannar ofta hemma eftersom hon, som lärarinna, ofta har arbeten att göra som fordrar lugn o ro.
På torsdagen kom så Mikael med Alexandra o hennes kompis Line. De båda installerades i lägenheten på Brunnsgatan, där de levde sitt eget liv i "lyx-lyx-tillvaro" enligt deras uttalande. Gulligt att där var tomt just då och de kunde äta, sova o s v efter eget önskemål. Elvira fick tillbringa 2 dagar hos kompisen Maja.
Som vanligt fixade Cajsa o Elvira en "Halloween" på balkongen.
Hela veckan var härligt fylld av aktivteter, ofta litet oplanerat, men på så sätt händelserikt och för oss alla mysigt o levande. Men,- det blir rysligt tomt när de lämnar huset !
Jeppe på Berget
Vilket fantastiskt äventyr vi kom på! Meta o Dan var hos Erik där vi tittade på gamla teaterfoton från vår ungdom. Dan blev helt begeistrad och innan vi visste ordet av ringde han sedan och berättade det faktum att han med Metas medverkan, beslutat att vi fyra skulle åka till storstaden och se denna pjäs som Erik o jag medverkat i.
Nästa besked vi fick,var att biljetter var bokade, liksom hotell, nämligen Sheraton (5-stjärnigt). Allt den 8/11. Resan skötte de också med egen bil. Vi hann aldrig fundera utan tackade bara ja.
Vi hämtades kl 1200 den dagen sen var det bara för oss två att acceptera att vi blev ompysslade från början till slut. Väskor, reception, hiss till vårt rum, som var trevligt på alla vis. Sängen var otrolig med pösande dubbelkuddar och frasande duntäcken. Men sänghöjden med mastodontmadrass var nästan svår att komma upp i. Den fick oss att tänka på "Prinsessan på ärten".
Vi fick dock inte rummet förrän kl 1630 p g a att hotellet hade stor beläggning genom medlemmar i "New York Rangers": Dessutom en del Fans, som hängde på. Dan o Meta fick sitt rum först sedan vi sett föreställningen. Men det gjorde ingenting, för vi hade god plats hos oss. Ungdomarna hade minsann medfört champagne o tilltugg så vi bara gonade oss. Vi hade väl tänkt en taxi till teatern, men uppiggade som vi var, promenerade vi vägen till en restaurang, nära Stadsteatern vid Sergels torg. God mat o trevlig personal fördröjde oss så pass att vi var de sista gästerna in genom teateringången.
Föreställningen var en besvikelse. En stor kal lokal utan möblering, så när som på ett gammalt badkar, personernas utstyrsel märklig o omöjlig att härröra till speciell tidpunkt eller miljö. En genomslabbig figur i Jeppe och storyn genomförd på en likvärdigt mycket låg nivå, lindrigt sagt.
Det var verkligen mycket fördelaktigare på vår tid! Men pjäsens nuvarande gåva har vi möjlighet ta upp som diskussion när fantasin tryter, här finns oändligt med stoff om hur man ska, eller inte. . . .
På hemresan hade vi tillfälle besöka Cajsa med familj på Jaktvarvsplan med en kopp kaffe före hemresan. Cajsa inbjöd, som vanligt, att sängplats finns att ta till om det skulle behövas.
Nästa besked vi fick,var att biljetter var bokade, liksom hotell, nämligen Sheraton (5-stjärnigt). Allt den 8/11. Resan skötte de också med egen bil. Vi hann aldrig fundera utan tackade bara ja.
Vi hämtades kl 1200 den dagen sen var det bara för oss två att acceptera att vi blev ompysslade från början till slut. Väskor, reception, hiss till vårt rum, som var trevligt på alla vis. Sängen var otrolig med pösande dubbelkuddar och frasande duntäcken. Men sänghöjden med mastodontmadrass var nästan svår att komma upp i. Den fick oss att tänka på "Prinsessan på ärten".
Vi fick dock inte rummet förrän kl 1630 p g a att hotellet hade stor beläggning genom medlemmar i "New York Rangers": Dessutom en del Fans, som hängde på. Dan o Meta fick sitt rum först sedan vi sett föreställningen. Men det gjorde ingenting, för vi hade god plats hos oss. Ungdomarna hade minsann medfört champagne o tilltugg så vi bara gonade oss. Vi hade väl tänkt en taxi till teatern, men uppiggade som vi var, promenerade vi vägen till en restaurang, nära Stadsteatern vid Sergels torg. God mat o trevlig personal fördröjde oss så pass att vi var de sista gästerna in genom teateringången.
Föreställningen var en besvikelse. En stor kal lokal utan möblering, så när som på ett gammalt badkar, personernas utstyrsel märklig o omöjlig att härröra till speciell tidpunkt eller miljö. En genomslabbig figur i Jeppe och storyn genomförd på en likvärdigt mycket låg nivå, lindrigt sagt.
Det var verkligen mycket fördelaktigare på vår tid! Men pjäsens nuvarande gåva har vi möjlighet ta upp som diskussion när fantasin tryter, här finns oändligt med stoff om hur man ska, eller inte. . . .
På hemresan hade vi tillfälle besöka Cajsa med familj på Jaktvarvsplan med en kopp kaffe före hemresan. Cajsa inbjöd, som vanligt, att sängplats finns att ta till om det skulle behövas.
Pappersarbete
Ännu en gång har det stora fordonsföretaget bett om 2 visor för Guldklubben i Stadshuset Stockholm. Och - VIPS! sitter vi här igen. En enda torsdag, som betyder att vi skall producera en enklare bordsvisa och en seriös visa med bakgrund av fakta runt det senaste året inom företagets verksamhet.
För sjätte gången skall vi alltså skriva nya pigga visor om så gott som identisk bakgrund. Cajsa hade läst in sig på underlagen från årets utgivna tidskrifter. Alla förutom ett par som hon "tryckte i sig under tiden". På 7 timmar fick vi fixa 2 visor till givna melodier. De skulle vara sångvänliga, innehålla fakta, vara lättsamma o helst litet roliga, för middagsgästerna ( en bra bit över 1000). Vi fick önskemål om melodier och valde "Sthlm i mitt hjärta" och "Tiotusen röda rosor". Den sista inte lätt att skriva till.
Tidskrifter, notesblock, pennor, sudd, gamla pärmar med vismaterial flöt omkring oss och skrivställningarna var mycket varierande och absolut inte praktiska.
Från kl 1030 till 1730, med en minimal lunch, d v s resten av gårdagens gulaschsoppa.
Men vi klarade det än en gång. Vi hade fått minimal tid på oss att klara av detta. Och, som vanligt, menar vi att detta var sista gången. . . .
För sjätte gången skall vi alltså skriva nya pigga visor om så gott som identisk bakgrund. Cajsa hade läst in sig på underlagen från årets utgivna tidskrifter. Alla förutom ett par som hon "tryckte i sig under tiden". På 7 timmar fick vi fixa 2 visor till givna melodier. De skulle vara sångvänliga, innehålla fakta, vara lättsamma o helst litet roliga, för middagsgästerna ( en bra bit över 1000). Vi fick önskemål om melodier och valde "Sthlm i mitt hjärta" och "Tiotusen röda rosor". Den sista inte lätt att skriva till.
Tidskrifter, notesblock, pennor, sudd, gamla pärmar med vismaterial flöt omkring oss och skrivställningarna var mycket varierande och absolut inte praktiska.
Från kl 1030 till 1730, med en minimal lunch, d v s resten av gårdagens gulaschsoppa.
Men vi klarade det än en gång. Vi hade fått minimal tid på oss att klara av detta. Och, som vanligt, menar vi att detta var sista gången. . . .
Fågelsång
Jag är väl litet fågelgalen. Inte så kunnig men rätt hängiven. Börjar redan i första månaderna på året. Det börjar ju med Skatorna. Där dom startar med att jonglera med pinnar, större än deras egna kroppar. Bygger nya bon eller en ny övervåning på den gamla. Och sedan Talgoxen, som trots vinterkylan, tidigt börjar hojta glatt och förhoppningsfullt.
Den sagolika miljö jag bor i. är ju något av ett paradis för ett antal fåglar. I de två höga granar som finns utanför balkongen tror jag nästan att de olika arterna delar upp sig i ett system av skilda våningar. I en björk utanför mitt köksfönster, fanns en fågelholk där under årens lopp, pilfink, blåmes och flugsnappare, har häckat. Jag kunde till slut konstatera att trädet hade växt ca 1 meter under min tid här. Jag har ju bott här i 22 år. Tyvärr har nu björkarna huggits ner p g a en tynande tillvaro. Det är bara att acceptera.
Jag följer noga småfåglarnas ankomst. Härligt se sädesärlans vippande stjärt och lyckan är fullständig, när jag hör bofinkens härliga sång från trädtopparna. Då är våren här ! På min balkong har jag en barrväxt på ena sidan och en yvig buske på den andra. Som en egen liten trädgård. Den gröna busken bär ett antal svarta bärklasar varje år. Det är något jag är glad åt under den råkalla vintern här. Då har fåglarna ett litet skafferi att ta till. I vintras , en tidig morgon, fanns där en mängd bergfinkar som mumsade. Med sin röda färg såg det ut som ett julkort. Jag har under årens lopp bett grannarna låta bären vara kvar och och det har respekterats. Aronia har blivit ett innebär nu. Häromdagen när jag tittade ut genom köksfönstret, var busken så gott som renrakad. En nära granne hade däremot en korg full med de mogna svarta bären och även en plåtburk påbörjad. Jag bad, från min balkong, att något kunde sparas åt fåglarna, så där hänger nu ett tiotal klasar, som talgoxe, blåmes och gråsparv redan börjat smaka på.
Ja - man kan både tänka och tycka olika.
Den sagolika miljö jag bor i. är ju något av ett paradis för ett antal fåglar. I de två höga granar som finns utanför balkongen tror jag nästan att de olika arterna delar upp sig i ett system av skilda våningar. I en björk utanför mitt köksfönster, fanns en fågelholk där under årens lopp, pilfink, blåmes och flugsnappare, har häckat. Jag kunde till slut konstatera att trädet hade växt ca 1 meter under min tid här. Jag har ju bott här i 22 år. Tyvärr har nu björkarna huggits ner p g a en tynande tillvaro. Det är bara att acceptera.
Jag följer noga småfåglarnas ankomst. Härligt se sädesärlans vippande stjärt och lyckan är fullständig, när jag hör bofinkens härliga sång från trädtopparna. Då är våren här ! På min balkong har jag en barrväxt på ena sidan och en yvig buske på den andra. Som en egen liten trädgård. Den gröna busken bär ett antal svarta bärklasar varje år. Det är något jag är glad åt under den råkalla vintern här. Då har fåglarna ett litet skafferi att ta till. I vintras , en tidig morgon, fanns där en mängd bergfinkar som mumsade. Med sin röda färg såg det ut som ett julkort. Jag har under årens lopp bett grannarna låta bären vara kvar och och det har respekterats. Aronia har blivit ett innebär nu. Häromdagen när jag tittade ut genom köksfönstret, var busken så gott som renrakad. En nära granne hade däremot en korg full med de mogna svarta bären och även en plåtburk påbörjad. Jag bad, från min balkong, att något kunde sparas åt fåglarna, så där hänger nu ett tiotal klasar, som talgoxe, blåmes och gråsparv redan börjat smaka på.
Ja - man kan både tänka och tycka olika.
1/2 8 hos mig ? - Släng dig i väggen !
Vi var inbjudna till middag hos Marianne o Peter, Erik o jag. Vi hade snyggat upp oss och stod klara när Peter kom 1545 o hämtade oss i sin Limousine. Vi tänkte att 1600 var en bra tid, så behövde det inte bli så sent. Vid ytterdörren lastade han av oss med dörrkoden i vårt minne. Det gick bra, men sen började vi båda åka hissen upp o ner tills Peter kom o hade parkerat bilen. Hissen är en liten egenhet vi båda har.
En elegant Marianne öppnade dörren och välkomnade oss, bjöd in i vardagsrummet, där höga glas med god drink med färska bär i, väntade oss. Vi läskade oss med välbehag, gick en runda i den ljusa lägenheten och så småningom, med påfyllda glas, ut på den generösa altanen, som bjöd på en lång mysig stund i härlig värme och sol. Där vi pöste i sköna möbler, tilldelades vi även skärmmössa o solglasögon.
Solmättade, bjöds vi in till middagen. En fröjd för ögat, med de rödaste, granna rönnbärsdekorationer och maten serverad på snygga, mörka detaljer för "Plankstek", och det får man verkligen inte varje dag. Själva planksteken var mör och saftig och den omgavs av en bedårande pepparsås vid ena sidan och en klassisk bearnässås på den andra. Runt om, som en prinsesskrona, hade Peter, med absolut konditorfason, duttat små prismor av gott potatismos. Till allt detta ett briljant rött vin. Som helhet - De olika smakerna gifte sig med varandra, för att citera TV.
Mätta o belåtna, tillbaka till vardagsrummet där kaffetåren serverades, tillsammans med en stor skål med konfekt samt, i glasen, Whiskey! Helmysta, gick konversationen kring släkt o vänner och vi fick titta i Peters album alltifrån mkt unga år. Efter något glas till, föreslogs ett parti "Fia med knuff". Erik o jag ställde, litet nådigt upp på vår ungdoms glada spel men sen var vi helfrälsta. Lyckan lyste litet olika. Erik rullade tärningen i händerna och presterade den ena sexan efter den andra. Men två gånger lyckades jag putta ut honom precis innan gick i mål. Jag hade mina duster med Marianne, eftersom vi också försökte kasta ut varandra. Peter blev hela tiden satt tillbaka i sin lilla gula cirkel, men lika glad ändå. Det hela slutade med att Marianne vann och Erik trollade fram en andra plats. Peter o jag tog en extra klunk som tröst.
En helgjuten kväll slutade inte tidigt som vi hade trott. Glada, lyckliga och tacksamma tog vi båda en taxi tll Fridhem.
September
1/9 inte konstigt att det liknar höst. Jag är mkt intresserad av småfåglarna o följer dem vid såväl ankomst som farväl. Sädesärlan ett tiotal och Bofinken många fler. Efter att förmodligen hållit i skogsområden är det tydligen aktuellt att snabbt plocka i sig mer föda. Den finns, som det verkar, i gräsmattan och på den smala vägen utanför mitt fönster. Jag gissar på bl a frön från björkarna. Stararna! - Ett kapitel för sig. Jag tror inte att det blir avfärd på länge än, men det är ofta samling med hundratals fåglar i gräsmattorna. Ibland fylls alla björktoppar av starar med en intensiv sång. Stark men mjuk o vacker som ngn sorts bakgrundsmusik till ett mäktigt program i TV. Man inte ta fel på vilka det rör sig om.
Igår kom häftiga skurar med åskmuller i bakgrunden. När jag tittade ut efteråt, låg efter husväggen, på marken snöliknande brickor. Förmodligen hagelverk, men ändå. Termometern som visat 22 grader hade sjunkit till 13. Höst? Självklart! I alla fall begynnande.
För resten - Jag har kokt lingonsylt idag.
Igår kom häftiga skurar med åskmuller i bakgrunden. När jag tittade ut efteråt, låg efter husväggen, på marken snöliknande brickor. Förmodligen hagelverk, men ändå. Termometern som visat 22 grader hade sjunkit till 13. Höst? Självklart! I alla fall begynnande.
För resten - Jag har kokt lingonsylt idag.
Skolstart o födelsedagar
I tisdags tog jag SGS bussen och drog till Stockholm igen. I packningen fanns Gulaschsoppa, köttfärssås, saft från röda vinbär (till gelé) och maniol. Man måste ju se till att barnen inte svälter när inte mamman är med.
Det var skolstart för Elvira så vi försökte hjälpas åt med bokinslagningen. Transparent plast var inte helt lätt att få snyggt och slätt runt böckerna men skam den som ger sig! Alexandra hade redan börjat veckan tidigare så hon klarade sig undan plasten.
Jag var ute och shoppade en hel del och promenaderna blev timlånga. Bra övning men tröttande.
På torsdagen var det dags för Alexandra att fylla 16 år.
Terrordådet på babyproffssen. Det handlar om att minnet är kort. Cajsa o jag hade ärenden på flera ställen: Åhléns, In o Finn och Babyproffsen. När vi var åter i hemmet saknades en påse med rätt stort innehåll. Cajsa satte igån tfn-frågandet och naturligtvis fick hon napp vid det sista av målen. Hon tog cykeln o blec väl bemött, men personalen hade haft en hel del huvudbry. Man hade upptäckt en påse avställd mitt i affären och fick först "onda aningar", Skulle man kontakta polis? Var det en bomb? Men med förenade synpunkter vågade man sig fram. Vi hade ju båda irrat runt efter babysaker o påsen blev kvar. Slutet blev ändå en glad o annorlunda upplevelse.
Hemmagjord tårta och släkt o vänner kom för att uppvakta. Dagen innan hade jag bakat Rimbobullar.
Här är jag med några favoritkillar jag känner. John, Erik o David!
Charlie, David o Oscar! Förstår inte att dom gillar att omge mig så.
På lördagen kom Kerstin och Anders från Timrå. Då blev det fest igen eftersom Kerstin fyllde 80 år. Födelsedagsfest med alla tre Mammas pojkar på plats, Peter med sonen Willy, Mikael o Anders. En fin dag o kväll
där födelsedagsbarnet titulerades Drottning Kerstin med den äran.
På söndagen reste de alla hem, precis som jag skulle. Cajsa skjutsade mig först till Carolinas nya fina lägenhet, som vi kunde konstatera var upprustad och fräsch, samt mkt inventiös trots den lilla kvadratytan. En hel del mysig möblering och en gullig liten balkong.
Vi fick träffa bror Fredrik med charmtrollen Andrea och Alexander. Jag erbjöds att åka med Alf, Margareta och Gilla till Gävle. En underbar förmån o tillfälle att få umgås på nära håll, vilket inte blir så ofta.
OK då !
Jag vet! Jag har varit dålig på att berätta. Men, jag påstår att jag är både aktiv och produktiv. Så pass att det blir alltför mycket att blogga om, så ibland hinner jag inte att blogga. Lät det där godtagbart trovärdigt?
Hur som helst, här kommer det:
TORSD 28/7. E Thimper fyllde 70 år med öppet hus 1400-1800. Ingrid från Järvsö, Cajsa o jag är trogna uppvaktare. Färdtjänst, så att Ingrid inte behövde köra bil. Upptäckte att det kostade 45:- till Valbo k:a ung.
Till Hagaström, som ligger ganska nära är det 35:-. Ingen kostnad men jag trodde bara att jag inte kunde räkna. Lärde mig i alla fall att se upp med zonerna. Hos Erik drällde det av gratulanter från I 14 o F 16 samt ALLA grannar. Kan hälsa från Ulf o Eva Laurén o Lars o Inga Högberg bl a. Ingrid o jag lämnade kl 1600 och fick en fin träff själva till nästa dag när hon återvände till Järvsö. Det är inte ofta hon stannar ett dygn.
LÖRD 31/7. Middag i Stigslund hos farmor o farfar till Metas son Daniel. Hela Eriks familj. Det blir 11 personer om man räknar med frånskilda, ingifta o jag. Erik ville veta hur många vi är. På det svarar jag ca ett 30-tal. Med ingifta, 9 barnbarn med ingifta, 7 barnbarnbarnsbarn, varav också 2 med partners. Men några skall ju hjälpa till att uppfylla jorden. En trevlig kväll med mat o dryck i trivsamt hem i villa i mysig omgivning. Kubb också.
ONSD 10/8. Vi är ofta bjudna till Meta o Dan och jag ville bjuda tillbaka till mitt hem, som de inte sett. Eftersom vi fått veta om deras förlovning, blev det förlovningssupé från kl 1600-2400. Härliga ungdomar som tycks ha utbyte av oss överlevare o det är ömsesidigt.
TISD 16/8. Keijo ringde o berättade att han (72 snart) blivit farfar till en liten flicka på 4 kg. Hon får världens gulligaste "lilla" farfar. Hoppas hon får heta Anna.
ONSD 17/8. Enmycket märklig dag och helspäckad. Från början fanns sen länge inbokat gardenparty kl 1200 hos vår egen sjuksköterska, Lena Rosén. Strömmingslåda och äppelkaka med vaniljsås. Vi var 15 personer. Gott o trevligt i fint väder.
Eftersom Nicklas skulle börja höstterminen på Borgis på torsdagen, var ingen tid att förlora. Jag bjöd in till middag kl 1500 Anki, Kristofer, Nicklas o flickvännen Caroline. Mat fanns i frysen bl a, så det skulle gå bra.
Kvällen innan ringde Carolina, som var i Gävle med sin arbetskamrat Johanna. Hon kvittrade o meddelade att jag skulle få besök på fm eftersom resan till Sthlm gick på em. Jag meddelade att jag akulle vara i grannhuset kl 1200 Jag vet ju att Carro klarar sig själv egentligen, men fixade för säkerhets skull plättar. Vi träffades tidigt o hade tid fika o prata en hel del. Flickorna tog med plättarna o jag vinkade vid bilen en halvtimme innan mitt nästa party.
Men hör o häpna! - Allt flöt som på räls o jag kostaterade på kvällen att ingenting hängde upp sig o jag njuta av emassa människor jag tycker om. Tack, tack !
FRED 19/8. Ikväll har Erik o jag bjudit in till surströmming. Vi blir 9 st o handlade allt igår. Skall träffas kl 1400 för förberedelser såväl inom- som utomhus. Jag gjorde mandeltårta igår. Skönt att jag inte sparade till idag som jag tänkte. Hoppas vi hinner in, innan det är dags för mördarsniglarna.
Hur som helst, här kommer det:
TORSD 28/7. E Thimper fyllde 70 år med öppet hus 1400-1800. Ingrid från Järvsö, Cajsa o jag är trogna uppvaktare. Färdtjänst, så att Ingrid inte behövde köra bil. Upptäckte att det kostade 45:- till Valbo k:a ung.
Till Hagaström, som ligger ganska nära är det 35:-. Ingen kostnad men jag trodde bara att jag inte kunde räkna. Lärde mig i alla fall att se upp med zonerna. Hos Erik drällde det av gratulanter från I 14 o F 16 samt ALLA grannar. Kan hälsa från Ulf o Eva Laurén o Lars o Inga Högberg bl a. Ingrid o jag lämnade kl 1600 och fick en fin träff själva till nästa dag när hon återvände till Järvsö. Det är inte ofta hon stannar ett dygn.
LÖRD 31/7. Middag i Stigslund hos farmor o farfar till Metas son Daniel. Hela Eriks familj. Det blir 11 personer om man räknar med frånskilda, ingifta o jag. Erik ville veta hur många vi är. På det svarar jag ca ett 30-tal. Med ingifta, 9 barnbarn med ingifta, 7 barnbarnbarnsbarn, varav också 2 med partners. Men några skall ju hjälpa till att uppfylla jorden. En trevlig kväll med mat o dryck i trivsamt hem i villa i mysig omgivning. Kubb också.
ONSD 10/8. Vi är ofta bjudna till Meta o Dan och jag ville bjuda tillbaka till mitt hem, som de inte sett. Eftersom vi fått veta om deras förlovning, blev det förlovningssupé från kl 1600-2400. Härliga ungdomar som tycks ha utbyte av oss överlevare o det är ömsesidigt.
TISD 16/8. Keijo ringde o berättade att han (72 snart) blivit farfar till en liten flicka på 4 kg. Hon får världens gulligaste "lilla" farfar. Hoppas hon får heta Anna.
ONSD 17/8. Enmycket märklig dag och helspäckad. Från början fanns sen länge inbokat gardenparty kl 1200 hos vår egen sjuksköterska, Lena Rosén. Strömmingslåda och äppelkaka med vaniljsås. Vi var 15 personer. Gott o trevligt i fint väder.
Eftersom Nicklas skulle börja höstterminen på Borgis på torsdagen, var ingen tid att förlora. Jag bjöd in till middag kl 1500 Anki, Kristofer, Nicklas o flickvännen Caroline. Mat fanns i frysen bl a, så det skulle gå bra.
Kvällen innan ringde Carolina, som var i Gävle med sin arbetskamrat Johanna. Hon kvittrade o meddelade att jag skulle få besök på fm eftersom resan till Sthlm gick på em. Jag meddelade att jag akulle vara i grannhuset kl 1200 Jag vet ju att Carro klarar sig själv egentligen, men fixade för säkerhets skull plättar. Vi träffades tidigt o hade tid fika o prata en hel del. Flickorna tog med plättarna o jag vinkade vid bilen en halvtimme innan mitt nästa party.
Men hör o häpna! - Allt flöt som på räls o jag kostaterade på kvällen att ingenting hängde upp sig o jag njuta av emassa människor jag tycker om. Tack, tack !
FRED 19/8. Ikväll har Erik o jag bjudit in till surströmming. Vi blir 9 st o handlade allt igår. Skall träffas kl 1400 för förberedelser såväl inom- som utomhus. Jag gjorde mandeltårta igår. Skönt att jag inte sparade till idag som jag tänkte. Hoppas vi hinner in, innan det är dags för mördarsniglarna.
Prinsessan 12 år
HURRA, HURRA, HURRRA, HURRA!!!!
Igår fyllde våran egen prinsessa Elvira 12 år. Detta firades med uppvaktning vid uppvaknandet
och fortsatte långt in på kvällen. Här är morgonbrickan, som presenterades med diverse presenter.
Prinsessan själv,säkert väntandes sen kvällen före och familjen uppställd i lämplig ordning, sjungande " Ja må hon . . " med odinarie hurrarop. Jag lovar att hennes förtjusning var mkt äkta.
Under dagen kom gratulanter o nya gåvor oavbrutet. Ca 15 närvarande, inklusive såväl farmor som mormor för första gången på plats och samtidigt.
Kaffe, lunch och så småningom festmiddag serverades. Enligt Elviras önskemål serverades en prakttårta som efterrätt. Tjusigt och gott.
Vid bordsändan presiderade födelsedagsbarnet själv och framförde sin glädje och tacksamhet.
Självklart gick våra lyckönskningar till Kronprinsessan! Och till allas vår Hillevi !
Igår fyllde våran egen prinsessa Elvira 12 år. Detta firades med uppvaktning vid uppvaknandet
och fortsatte långt in på kvällen. Här är morgonbrickan, som presenterades med diverse presenter.
Prinsessan själv,säkert väntandes sen kvällen före och familjen uppställd i lämplig ordning, sjungande " Ja må hon . . " med odinarie hurrarop. Jag lovar att hennes förtjusning var mkt äkta.
Under dagen kom gratulanter o nya gåvor oavbrutet. Ca 15 närvarande, inklusive såväl farmor som mormor för första gången på plats och samtidigt.
Kaffe, lunch och så småningom festmiddag serverades. Enligt Elviras önskemål serverades en prakttårta som efterrätt. Tjusigt och gott.
Vid bordsändan presiderade födelsedagsbarnet själv och framförde sin glädje och tacksamhet.
Självklart gick våra lyckönskningar till Kronprinsessan! Och till allas vår Hillevi !
Oh my God!
I sept år 2010 tillbringade jag ett par dygn på lungkliniken sjukhuset. Ett par veckor efter hemkomst fick jag, från Landstinget meddelande om att skabb förekommit på avdelningen o att man skulle kontakta vården. Jag gjorde så men ingenting skulle beröra mig.
Tiden gick och någon gång i juni 2011 märkte jag att jag fick stundvis klåda. Efter några veckor även utslag och röda ränder om jag kliade. I en uppslagsbok läste jag och förstod att detta kunde vara tecknet. Lätt att få fobi i det läget.
Jag jagade rådfrågningen hos Carema. Talade bestämt där att nu var det akut. Jag menade att "om jag bara fick tfnkontakt med dr Renström" skulle allt lösa sig. Man ord nade så att han skulle ringa upp nästa dag.
Han ringde o lovade klämma in mig mellan två patienter samma dag. Då kom problemet, hur tar jag mig dit? Ringde Erik, men han väntade tre herrkompisar som en gång/år gör en hhelkväll hemma hos honom. Han skulle försöka om det kunde bli på fm. Kanske skulle jag ringa färdtjänst. MEN -
I nästa sekund ringde Gilla och tänkte komma och säga hej före B-g resan. I det läget måste jag berätta läget. Enkelt - sa Gilla, då kommer jag och kör dig.
Väl hos S-E Renström, konstaterades, att det var ngt helt annat. En typ av allergi,. Jag fick salva o tabletter o instruktion för en tid framöver. Gilla hjälpte till att komma ihåg allt som en patient själv glömmer och jag kan inte nog tacka henne för hennes medverkan. Hon skulle några timmar senare flyga tillbaka till Belgrad.
Själv kunde jag bara konstatera att jag hade fel som vanligt. Jag kunde dra en lättnadens suck och släppa tankarna på alla , som jag kanske hade smittat, osv, osv.
Tiden gick och någon gång i juni 2011 märkte jag att jag fick stundvis klåda. Efter några veckor även utslag och röda ränder om jag kliade. I en uppslagsbok läste jag och förstod att detta kunde vara tecknet. Lätt att få fobi i det läget.
Jag jagade rådfrågningen hos Carema. Talade bestämt där att nu var det akut. Jag menade att "om jag bara fick tfnkontakt med dr Renström" skulle allt lösa sig. Man ord nade så att han skulle ringa upp nästa dag.
Han ringde o lovade klämma in mig mellan två patienter samma dag. Då kom problemet, hur tar jag mig dit? Ringde Erik, men han väntade tre herrkompisar som en gång/år gör en hhelkväll hemma hos honom. Han skulle försöka om det kunde bli på fm. Kanske skulle jag ringa färdtjänst. MEN -
I nästa sekund ringde Gilla och tänkte komma och säga hej före B-g resan. I det läget måste jag berätta läget. Enkelt - sa Gilla, då kommer jag och kör dig.
Väl hos S-E Renström, konstaterades, att det var ngt helt annat. En typ av allergi,. Jag fick salva o tabletter o instruktion för en tid framöver. Gilla hjälpte till att komma ihåg allt som en patient själv glömmer och jag kan inte nog tacka henne för hennes medverkan. Hon skulle några timmar senare flyga tillbaka till Belgrad.
Själv kunde jag bara konstatera att jag hade fel som vanligt. Jag kunde dra en lättnadens suck och släppa tankarna på alla , som jag kanske hade smittat, osv, osv.
Överraskningens tid
Att baka bullar är inte särskilt spännande utan en nödvändighet för mig på fredagfm, eftersom resurserna var helt uttömda. Fyllde mitt förråd o kunde på eftermiddagen, som brukligt åka iväg till Erik.
Vädret helt perfekt och det kändes jättemysigt med den första överraskningen. Att Gilla skulle komma visste jag väl om, men inte att Carolina också fanns med. Härligt att få höra om hennes nya lägenhet. Nu låter det som att hon får vad hon önskat i den vägen och att hon är riktigt vuxenetablerad. Att hon dessutom har något av ett drömjobb, allt i en önskad del av huvudstaden.
Vi fick ha dessa flickor hos oss en mysig stund i solsken och kaffe på altanen. Erik fick också möjlighet lära känna Carolina så lång stund, att han kan placera henne i rätt del av den familj, som hon tillhör. Med min stora släkt och bekantskapstillägg, känner han ofta en stor förvirring. Som t ex midsommarafton när vi är tillsammans lång tid. Vi var 16 den här dagen/kvällen i år.
Efter en god måltid med lax och rosévin, hela tiden ute i det sköna vädret och den grönskande altanen, kom så den verkliga överraskningen under aftonen. Under det, rätt omfattande rhododendronbuskaget, kom där fram något svart, krypande väsen, som jag ville visa Erik. Det var inte särskilt svårt att lista ut vad det handlade om.
Mördarsnigel! Och det fanns flera!
Kontaktade Hillevi o Svante som, under årens lopp, har dessa monster då o då. Deras recept är att samla dem i en plastpåse o strö salt över dem. Den lilla fryspåse, som Erik kom med fick snabbt bytas ut mot en rejäl matkasse. Erik med arbetshandskar plockade och jag bredvid med kassen och saltet, fångade 21 sniglar i den mörknande aftonen. När vi så småningom trodde allt var över, såg jag ändå fler, men Erik gav upp och hanteringen kvarstår säkert. På dagtid håller dom sig tydligen undan.
En överrasking som man verkligen inte önskar sig. Fortsättning följer.
Vädret helt perfekt och det kändes jättemysigt med den första överraskningen. Att Gilla skulle komma visste jag väl om, men inte att Carolina också fanns med. Härligt att få höra om hennes nya lägenhet. Nu låter det som att hon får vad hon önskat i den vägen och att hon är riktigt vuxenetablerad. Att hon dessutom har något av ett drömjobb, allt i en önskad del av huvudstaden.
Vi fick ha dessa flickor hos oss en mysig stund i solsken och kaffe på altanen. Erik fick också möjlighet lära känna Carolina så lång stund, att han kan placera henne i rätt del av den familj, som hon tillhör. Med min stora släkt och bekantskapstillägg, känner han ofta en stor förvirring. Som t ex midsommarafton när vi är tillsammans lång tid. Vi var 16 den här dagen/kvällen i år.
Efter en god måltid med lax och rosévin, hela tiden ute i det sköna vädret och den grönskande altanen, kom så den verkliga överraskningen under aftonen. Under det, rätt omfattande rhododendronbuskaget, kom där fram något svart, krypande väsen, som jag ville visa Erik. Det var inte särskilt svårt att lista ut vad det handlade om.
Mördarsnigel! Och det fanns flera!
Kontaktade Hillevi o Svante som, under årens lopp, har dessa monster då o då. Deras recept är att samla dem i en plastpåse o strö salt över dem. Den lilla fryspåse, som Erik kom med fick snabbt bytas ut mot en rejäl matkasse. Erik med arbetshandskar plockade och jag bredvid med kassen och saltet, fångade 21 sniglar i den mörknande aftonen. När vi så småningom trodde allt var över, såg jag ändå fler, men Erik gav upp och hanteringen kvarstår säkert. På dagtid håller dom sig tydligen undan.
En överrasking som man verkligen inte önskar sig. Fortsättning följer.
29/6
Det är onsdag, kl är 1100 och plus 10 grader, i skuggan.
Själv sitter jag i skuggan på min underbart svala balkong, eftersom solen inte når hit förrän på eftermiddagen. Svalorna skriker högt där uppe i himlen. En påtår med kaffe och en bit nybakad tuppkaka.
Vad kan man mer begära?
Försökte locka över Elsa S, men hon hade nyss vaknat och skulle få sin frukost. Elsa är inte så stark och fyller 90 år i första juliveckan, där blotta tanken kan göra en äldre person trött. Vi tar både kakan och födelsedagen en helt annan dag. Det blir fler tuppkakor.
Fåglarna har egentligen lugnat ner sig, som sig bör när midsommar är här. Men den bästa och speciella sången står koltrasten för. Envist och högst musikaliskt.
Jag tänker nog bara njuta. Kanske tar jag ut virkningen . . . .
Själv sitter jag i skuggan på min underbart svala balkong, eftersom solen inte når hit förrän på eftermiddagen. Svalorna skriker högt där uppe i himlen. En påtår med kaffe och en bit nybakad tuppkaka.
Vad kan man mer begära?
Försökte locka över Elsa S, men hon hade nyss vaknat och skulle få sin frukost. Elsa är inte så stark och fyller 90 år i första juliveckan, där blotta tanken kan göra en äldre person trött. Vi tar både kakan och födelsedagen en helt annan dag. Det blir fler tuppkakor.
Fåglarna har egentligen lugnat ner sig, som sig bör när midsommar är här. Men den bästa och speciella sången står koltrasten för. Envist och högst musikaliskt.
Jag tänker nog bara njuta. Kanske tar jag ut virkningen . . . .
Midsommarafton
Så kom misommar även i år med mest solsken och jag kan rapportera vad vi roade oss med detta år (förutom att jag fick på mig min gamla realmössa!)
Startade dagen med sedvanligt midsommarfirande i Södra Kolonin där Cajsa, i vanlig ordning, ledde dansen runt midsommarstången. Detta år var det ännu mer besökande än förra året!
Därefter åkte vi hem till gården där solen sken och sillen väntade.
Som sig bör fick vi på oss olika typer av huvudbonader som Putte lämnat på vinden.
Därefter följde turnering i krocket och kubb.
Damerna....
mot herrarna....och vi säger inte vilka som vann detta år!
Fransman och Skotte talar meningen med livet?
Noomie serverar anabola jordgubbar med glass iförd självklar hatt!
Elvira och Maja idkar idrott med vattenínslag i varnlig ordning! (notera också i hatt).
Maja är även grunden tlll varför vi säger majstång. Vi majar stången =löva el pryda den!!
Charlies nyblivna mamma och pappa i klädsam huvudbonad!?
Men kul var det!!!!
GLAD MIDSOMMAR!!!!!
Startade dagen med sedvanligt midsommarfirande i Södra Kolonin där Cajsa, i vanlig ordning, ledde dansen runt midsommarstången. Detta år var det ännu mer besökande än förra året!
Därefter åkte vi hem till gården där solen sken och sillen väntade.
Som sig bör fick vi på oss olika typer av huvudbonader som Putte lämnat på vinden.
Därefter följde turnering i krocket och kubb.
Damerna....
mot herrarna....och vi säger inte vilka som vann detta år!
Fransman och Skotte talar meningen med livet?
Noomie serverar anabola jordgubbar med glass iförd självklar hatt!
Elvira och Maja idkar idrott med vattenínslag i varnlig ordning! (notera också i hatt).
Maja är även grunden tlll varför vi säger majstång. Vi majar stången =löva el pryda den!!
Charlies nyblivna mamma och pappa i klädsam huvudbonad!?
Men kul var det!!!!
GLAD MIDSOMMAR!!!!!
23. Juni
Dagen före midommar. Regn, regn, regn.
Tackocklov har jag en halt och lytt dotter som med sin rollator gick ned till
torget och köpte strömming. Nu kan jag äntligen göra strömmingslåda till min yngste son. Anne Christine köpte dessutom lite böckling. Detta var ju gjädjande eftersom det var slut på böckling när Gunilla gick ned på eftermiddagen och försökte köpa till Claes som längtat efter dessa rökta delikatesser. Hon fick ta med sig allt, färdigrensat, till honom.
Själv har jag försökt fixa frisyren tills i morgon. Inte så fläshigt men säkert funktionellt. Någonting påminner mig om ordet "dumstrut" men jag minns inte riktigt hur eller vad...
.
Nu skall jag bara samla trupperna, för att få en skönhetssömn tills i morgon, då jag skall ut och plocka sju sorters blommor och lägga under kudden. Skam den som ger sig...!
Tackocklov har jag en halt och lytt dotter som med sin rollator gick ned till
torget och köpte strömming. Nu kan jag äntligen göra strömmingslåda till min yngste son. Anne Christine köpte dessutom lite böckling. Detta var ju gjädjande eftersom det var slut på böckling när Gunilla gick ned på eftermiddagen och försökte köpa till Claes som längtat efter dessa rökta delikatesser. Hon fick ta med sig allt, färdigrensat, till honom.
Själv har jag försökt fixa frisyren tills i morgon. Inte så fläshigt men säkert funktionellt. Någonting påminner mig om ordet "dumstrut" men jag minns inte riktigt hur eller vad...
.
Nu skall jag bara samla trupperna, för att få en skönhetssömn tills i morgon, då jag skall ut och plocka sju sorters blommor och lägga under kudden. Skam den som ger sig...!
22 juni.
Just nu är klockan 2100. Cajsa o jag sitter på balkongen. Solen går ner mot blå himmel och det känns jätterbra. Dagen har varit , som vanligt högeffeltiv verksamhet till midsommar.
MEN - köttbullarna är färdiga, de flesta nödvändiga varor finns, släktkontakter är genomförda m m och egentligen är det som vanligt KAOS!
Mina härliga ungar finns i min närhet med sina familjer och lyckan är så fullkomlig.
Nu ser vi fram emot midsommarafton med dans kring midsommmarstången i koloniträdgårdarna. CaJsA; går i Pappa Puttes fotspår, leder dansen o maken Mikael är expert på ljudtekniken.
Peters födelsedag!
Idag var det exakt 64 år sedaN jag födde min lille son Peter.
Han som sprang runt i lägenheten på Birkagatan och åkte ned för stupröret från balkongen.
Eller den gången han klättrade upp på ett isigt tak och blev räddad av fantomen (grannfarbrorn).
Nu var Claes och Gunilla hemma från Begrad och Cajsa och flickorna från Stockholm.
Pappa Putte brukade spela Sigge Fürst, "de är din dag idag", på kassettband i telefon
till Cajsa eller Peter eftersom de inte bodde i Gävle. Därför har detta blivit en grej mellan dem.
Här hakade lillebror på och hittade Sigge på Youtube.
Självklart ringde vi upp och Grattade äldste sonen på 64 års dagen!
Våran charmknutte!
Men vi var tvungna att ha Sigge med som stöd.
GRATTIS PETER PÅ DIN FÖDELSEDAG ÖNSKAR HELA FAMILJEN!!!!
Han som sprang runt i lägenheten på Birkagatan och åkte ned för stupröret från balkongen.
Eller den gången han klättrade upp på ett isigt tak och blev räddad av fantomen (grannfarbrorn).
Nu var Claes och Gunilla hemma från Begrad och Cajsa och flickorna från Stockholm.
Pappa Putte brukade spela Sigge Fürst, "de är din dag idag", på kassettband i telefon
till Cajsa eller Peter eftersom de inte bodde i Gävle. Därför har detta blivit en grej mellan dem.
Här hakade lillebror på och hittade Sigge på Youtube.
Självklart ringde vi upp och Grattade äldste sonen på 64 års dagen!
Våran charmknutte!
Men vi var tvungna att ha Sigge med som stöd.
GRATTIS PETER PÅ DIN FÖDELSEDAG ÖNSKAR HELA FAMILJEN!!!!
110606
NATIONALDAGEN!
Kl 0800 hängde jag ut svenska flaggan på min balkong.
Kl 0700 hade jag tvättat o tonat håret. Efter flagguppdraget gav jag mig på dagens Rimbobullar. Den senaste bakomgången, lyckades jag bränna plåt nr 2, varför bullarna fort tog slut. Men fåglarna i Eriks trädgård hade ingenting emot svarta o krossade finesser.
Det är soligt väder och det är 18 grader varmt. Tidigt i morse var det bara + 7.
Jag har för avsikt ta med mig några bullar och åka till Erik, som har sin praktiska, egenhändiga lilla trädgård där man kan välja gassande sol eller litet skugga. Infravärme om det kniper.
Hur som helst tänker jag följa det sedvanliga firandet på Skansen. Musik, utdelning av flaggor och underhållning.
Jag hoppas och tror att kungafamiljen, som vanligt, höjer sig över den nivå massmedierna, en lång tid, har presenterat. Man kan ju undra om det är en välplanerad kampanj, som riktar sig mot kungahuset och kanske även mot den nystartade nationaldagen.
Välkommentillvärldenfest
I torsdags åkte jag till Stockholm med mitt favoritbolag, VS Trafiik.
Ärendet denna gång var att fira Charlies namngivning, vilket är ett alternativ till att ordna sedvanligt barndop. Här skulle, så småningom komma runt 30 gäster.
Väl framme på Jaktvarvsplan, tog vi oss en solig fika på balkongen där
syrénerna och häggen börjar spricka ut. Därefter en lugn kväll inför förberedelser nästa dag.
Fredagen började med att jag och Cajsa promenerade ned till Kungsholmstorg
och shoppade kort av olika slag på Mix Max (en av mina favorit butiker).
Därefter stannade vi till på Secondhand butiken (också en av mina favoritbutiker).
Där såg jag plötsligt min top jag längtat efter. Köpte den och kände mig nöjd och snygg.
Promenerade hem hantverkargatans backe som är lång och dryg.
Slog ihop en tuppkaka medan jag ändå var igång.
Därefter följde en dag fylld av fönstertvätt- Strykning av skjortor och dammtorkning.
Inte ett öre i dricks fick jag heller!
Här en del av gästerna, kanske litet äldre än flertaltet. Men i denna fantastiska lägenheten, som Cajsa o Mikael kan erbjuda, finns plats för alla generationer.
Festföremålet beslutade att vara vaken en ytterst liten del av tillställningen. För etiketten.
Själv fick jag här möjligheten att möta för mig tidigare obekanta, men så trevliga och intressanta människor. Det är ju också viktigt att träffa fler av de personer som involveras i vår släkt. För oss kan det aldrig bli för mycket.
Eftersom en grupp gäster tillhörde barngruppen, fanns anledning plocka fram vettiga redskap att sysselsätta dem med. Bl a fanns en påse med byggredskap i trä. Elvira blev själv inspirerad och lyckades bygga ett mycket högt torn som höll ganska länge.
Timmen blev sen och vi som representerade den äldsta o den yngsta generationen, kunde tillsammans sjunka ner i soffan med något lämpligt att inmundiga.
Den stora Charlie-dagen var över.
Men festföremålet föredrog att sova sig igenom allt i upphöjd enskildhet. . . .
Ärendet denna gång var att fira Charlies namngivning, vilket är ett alternativ till att ordna sedvanligt barndop. Här skulle, så småningom komma runt 30 gäster.
Väl framme på Jaktvarvsplan, tog vi oss en solig fika på balkongen där
syrénerna och häggen börjar spricka ut. Därefter en lugn kväll inför förberedelser nästa dag.
Fredagen började med att jag och Cajsa promenerade ned till Kungsholmstorg
och shoppade kort av olika slag på Mix Max (en av mina favorit butiker).
Därefter stannade vi till på Secondhand butiken (också en av mina favoritbutiker).
Där såg jag plötsligt min top jag längtat efter. Köpte den och kände mig nöjd och snygg.
Promenerade hem hantverkargatans backe som är lång och dryg.
Slog ihop en tuppkaka medan jag ändå var igång.
Därefter följde en dag fylld av fönstertvätt- Strykning av skjortor och dammtorkning.
Inte ett öre i dricks fick jag heller!
Här en del av gästerna, kanske litet äldre än flertaltet. Men i denna fantastiska lägenheten, som Cajsa o Mikael kan erbjuda, finns plats för alla generationer.
Festföremålet beslutade att vara vaken en ytterst liten del av tillställningen. För etiketten.
Själv fick jag här möjligheten att möta för mig tidigare obekanta, men så trevliga och intressanta människor. Det är ju också viktigt att träffa fler av de personer som involveras i vår släkt. För oss kan det aldrig bli för mycket.
Eftersom en grupp gäster tillhörde barngruppen, fanns anledning plocka fram vettiga redskap att sysselsätta dem med. Bl a fanns en påse med byggredskap i trä. Elvira blev själv inspirerad och lyckades bygga ett mycket högt torn som höll ganska länge.
Timmen blev sen och vi som representerade den äldsta o den yngsta generationen, kunde tillsammans sjunka ner i soffan med något lämpligt att inmundiga.
Den stora Charlie-dagen var över.
Men festföremålet föredrog att sova sig igenom allt i upphöjd enskildhet. . . .
